Det råder inget tvivel, Liberalerna kommer inte backa om las. 

Nyamko Sabuni är tydlig. Det som står i lasutredningen ska gälla. 

Fast nu ifrågasätts Sabunis rigida hållning från egna led.

Anna Starbrink, liberalt regionråd i Stockholm, kritiserade nyligen partiledarens onödiga risktagande. Att nyttan med att hålla fast vid utredningsförslaget inte står i proportion till det politiska kaos det kan leda till.

Annie Lööf som i armkrok med Sabuni har skygglapparna på, insisterar frenetiskt på den tvingande lasutredningen och repeterar samma mantra.

Kan inte parterna enas och vill inte Stefan Löfven anta utredningsförslaget är regeringskris eller nyval inte hennes fel.

Men mittenpartiernas spelade kränkthet behöver genomskådas. För vågskålen har hela tiden varit ojämn till regeringens och fackens nackdel.

Las-förhandlingarna har från början varit skevt riggade, där arbetsgivarsidan haft en lasutredning till sin favör i ryggen medan facket haft allt att förlora. 

När det nu kommit fram att Svenskt Näringsliv ville att upp till 15 procent av anställda skulle undantas från uppsägningsreglerna, är det ännu lättare att förstå varför LO sa nej. 

Det budet kunde givetvis inte antas trots hot om politisk klåfingrighet och nyval.

Vill man vara konspiratorisk kan man hävda att mittenpartierna hela tiden velat att las-förhandlingarna skulle krascha för att ytterligare försvaga den svenska modellen.

Centerpartiet och Liberalerna säger sig stå på småföretagarnas sida. Men när Svenskt Näringslivs lägger ett bud på 15 procents undantag från turordningsreglerna är det inte köttben till småföretagarna vi ser.

Det är storföretagen man vill blidka.

Och kanske är det detta som skaver för Anna Starbrink och som gör att hon vågar gå emot partiledningen.

Eller kanske är det faktumet att landets fem miljoner löntagare riskerar att få det sämre med lasutredningens förslag och med en försvagad partsmodell. Eller kanske är det helt enkelt så att hon som folkpartist fått nog.

Att Liberalerna 2015 bytte namn från Folkpartiet har tolkats som ett ideologiskt skifte bort från socialliberalism mot en mer radikal liberalism.

Och trots att många av de vänstersinnade Liberalerna försvunnit från partiets topposter så finns företrädare som Starbrink kvar. 

Starbrinks kritik är högst befogad av flera skäl, inte bara med bäring på lasfrågan som sådan. Det var länge sedan det gick bra för partiet.

I senaste Novus väljarbarometer ligger Liberalerna under riksdagsspärren och efter förra helgens partiledardebatt fick Nyamko Sabuni tittarnas lägsta betyg.

Är det något parti som riskerar att skadas av politiskt kaos och i förlängningen nyval så är det Liberalerna. De skulle sannolikt åka ur riksdagen på stört.

Men det är inte bara Liberalerna som bör få Starbrinks fråga. Annie Lööf som vill framstå som den vuxna i rummet bör också svara på varför las-slakten är så viktig att hela det politiska landskapet riskerar att kullkastas. 

Och är hon redo att ge Sverigedemokraterna chansen att ta makten bara för att lasutredningens formuleringar ska få gälla?

I ljuset av att Centerpartiets isolering av SD var så viktig 2018 att det rättfärdigade både rekordlång regeringskris och splittring av Alliansen är den frågan ytterst relevant.

Och svaren måste börja komma.

För det viktigaste just nu måste vara att respektera Sveriges väljare och undvika politiskt kaos. 

Eller är slakten av las överordnad ansvartagande för landet, Lööf och Sabuni?