Flera socialdemokratiska debattörer har den senaste tiden angripit Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt.

De är kritiska till att han hotar med misstroendevotum om regeringen Löfven genomför lasutredningens förslag.

Samtidigt har högerblockets tre partier unisont kallat Sjöstedts hot för spel för gallerierna. Uppenbarligen förväntar de sig inte att Vänsterpartiet i slutänden förverkligar hotet att fälla regeringen.

Detta hot, som regeringen och januaripartierna alltså ser som en dolkstöt från Sjöstedt, tar högern mest som en falsk utsaga.

Det underliga är att ingen verkar inse att det faktiskt är Vänsterpartiets konsekventa politik. Partiet vill inte ha några förändringar i las mot parternas vilja och agerar utifrån den ståndpunkten.

Och att ett parti driver sin politik brukar knappast betraktas som orent spel.

I detta politiska spel vet dessutom alla inblandade att Socialdemokraterna egentligen inte heller vill att lasutredningens förslag ska trumfas igenom av politikerna mot parternas vilja.

Socialdemokraterna är dock knutna till samarbetet med mittenpartierna och funderar just nu intensivt på hur de ska klara sig ur knipan.

Högerpartierna M, KD och SD tuffar å sin sida gärna på med både avskaffat anställningsskydd och strypt strejkrätt.

Ska vi hitta något ställe i tvångströjan där vi kan kräva att spännen knäpps upp är det därför hos de två mittenpartierna. Här ligger blockeringen. Inte hos Vänsterpartiet.

Statsminister Stefan Löfven var under söndagens partiledardebatt tydlig med att las-utredningen förskjuter balansen till arbetsgivarens fördel, och att han därför inte tänker lägga ett sådant förslag.

Ska vi ta Löfven på orden är alltså en allians mellan de två mittenpartierna och högerblocket den enda chansen för Centern och Liberalerna att få igenom sin ambition att försämra för Sveriges arbetstagare.

Med följden att regeringen i så fall faller.

Det är då januariöverenskommelsen trasas sönder. Det är då vi kan vänta oss en expeditionsministär och eventuellt extraval.

Rikta alltså gärna ilskan mot de partier som äger avgörandet för både las och för regeringsbildningen, alltså Centern och Liberalerna.

Men att kritisera Vänsterpartiet för att de driver sin egen politik är svårbegripligt.

Det är ju ingen liten fråga det handlar om. Om förslaget genomförs innebär det försämringar för över fyra miljoner löntagare.

Så genomgripande förändringar vill inget parti släppa igenom som värnar anställdas villkor.