Redan i förra veckan annonserade Liberalerna en skattesänkning som gladde landets friskolekoncerner.

Nyamko Sabuni har länge krävt att bolagsskatten ska sänkas. Ensam inför pressen fick hon nu berätta om den astronomiska skattesänkningen på 10 miljarder kronor i höstbudgeten.

Argumenten för skattesänkningen var flera, men ett skäl som Liberalerna nogsamt har kommunicerat är att företag behöver stöd i coronatider. Att de med extra skattepengar ska ges möjlighet att tidigarelägga investeringar.

Men lika lite som det var en slump att det var just Liberalerna som presenterade den här skattesänkningen är det en slump att partiet återigen tagit strid för hur skattemedel ska slussas rakt ner i friskolejättarnas fickor.

Visst kan det låta befogat att stödja svenska företag under coronakrisen. Men faktum är att pandemin inte drabbat skolföretagen alls.

Det senaste halvåret har i stället inneburit en besparing för friskolorna. Under vårens distansundervisning slapp de kringkostnader som skolmat och lokalvård. Och nu är eleverna tillbaka och skolpengen rasslar in som den ska.

Så friskolekoncernerna hade skäl att vara nöjda redan innan Sabunis nya besked.

Academedia som är en av landets friskolejättar gjorde under läsåret 2019/2020 hela 556 miljoner kronor i vinst före skatt.

Samma sak gällde för Internationella Engelska Skolan (IES) som inledde distansundervisning redan före regeringens beslut och kunde dela ut gigantiska 50 miljoner kronor till aktieägarna under våren.

Friskolejättarna går som tåget och inget hotar deras verksamhet. Sedan en tid siktar de även utanför den svenska skolmarknaden.

Sedan 2016 har Academedia satsat på förskolebranschen i Tyskland och har i dag 46 förskolor runtom i landet. IES finns sedan samma år i Spanien och har nu sju olika skolor där. Företaget har också en skola i Storbritannien. 

Båda friskolekoncernerna ser en ljus framtid med expansion både i Sverige och utomlands.

Men vad har detta med svenska skattemedel att göra?

För att förstå det behöver vi gå tillbaka till  begynnelsen. I början av 90-talet innan friskolereformen klubbades var det nämligen tänkt att fungera annorlunda. 

Skolpengen skulle inte fördelas jämnt på kommunala och fristående skolor då man såg att kostnaderna för kommunala utövare var större. 

Kommunala skolor behöver nämligen större ekonomiska marginaler eftersom de är tvingade till en ständig överkapacitet.

De kommunalt drivna skolorna är ju garanten för att alla barn får skolgång enligt lag, hur familjer än förändras och hur de än flyttar över Sverige. De fristående skolorna har inte detta krav, de behöver därför inga extra marginaler och skulle därför få 85 procent av skolpengen. 

Men så blev det inte, de fick lika mycket.

Eller om man ska vara korrekt, friskolorna fick med den ”rättvisan” mer än de kommunala. 

Samtidigt har friskolor i större utsträckning sparat in på utgifter. Lokalkostnader, personaltäthet, löner och skolmaterial. Och man har även i stor utsträckning sållat bort elever med särskilda behov.

Allt för att få mer pengar över i slutet av dagen.

Och det slutar inte där. Allra störst girighet har vi sett när skolor köpts upp, ägts i några år, för att sedan säljas vidare till internationella riskkapitalbolag.

Detta har vi åsett sedan friskoleexperimentet startade. Och 30 år senare är cirkusen fortfarande i full gång.

Att svenskt företagande går bra, att bolag med skolexpertis expanderar utomlands, ses av många som något enbart positivt. Men vi måste hålla i huvudet att det är vi skattebetalare som står för hela kalaset.

Det är vi som gör det möjligt för företagen att driva en nedbantad friskoleverksamhet i Sverige. Det är vi som var och en bidrar till de enorma vinsterna i aktieägarnas fickor. Och det är vi som möjliggör för dem att nu satsa skattemedel på nya vinster internationellt. 

Och med Sabunis nya giv får skolföretagen ännu mer pengar att röra sig med.

En helt oskälig prioritering i ett helt bisarrt system. 

För tänk vilken nytta de här skattepengarna hade kunnat göra om de kommit samhället  till del. Om de faktiskt gynnade elever och lärare – inte aktiespekulanter och riskkapitalister.