Statistiska centralbyråns nya arbetslöshetssiffror är oroväckande.

Den säsongsrensade arbetslösheten uppgår till hela 9,3 procent där den nu legat i tre månader i rad. Det är den högsta siffran under hela 2000-talet.

Naturligtvis är det i första hand coronapandemin som skapat denna kraftiga uppgång under våren.

Men det viktiga är vad samhället nu gör för att få ned arbetslösheten.

Är det verkligen rätt tillfälle för januaripartierna att prata om att avveckla de stödåtgärder som införts under våren och i stället förespråka skattesänkningar?

Enligt LO-ekonomerna, som i går presenterade en ny framtidsprognos, finns en överhängande risk att arbetslösheten biter sig fast på en ny högre nivå mer permanent.

Att en hög arbetslöshet alltså börjar betraktas som en ny normal nivå för Sverige.

En utveckling som pekar mot detta är att de långtidsarbetslösa under coronapandemin har skjutits ännu längre bort från arbetsmarknaden. Detta samtidigt som nya grupper arbetslösa riskerar att hamna i långtidsarbetslöshet även de.

Arbetslöshet i procent September 2001-augusti 2020

En ytterligare risk för en hög permanent arbetslöshet är att strukturomvandlingen i ekonomin snabbats på väsentligt under coronavåren.

Den omställning som ständigt pågår i ekonomin till ny produktion, ny organisation, effektiviseringar och där de företag som inte hänger med går omkull har gått betydligt snabbare än när ekonomin är i balans.

Av de 100 000 varsel som lagts under våren har redan omkring hälften omvandlats till uppsägningar.

Det gäller att fånga upp dem som blir arbetslösa och underlätta för dem att hitta nya jobb.

Att det då är ett synnerligen illa valt tillfälle att montera ned arbetsförmedlingen torde vara självklart.

Tyvärr har för mycket prestige lagts i denna nedmontering från Centerns sida för att vi ska kunna förvänta oss en omprövning.

Frågan är om vi i budgeten heller kommer att hitta den ordentliga satsning på högskola, yrkeshögskola och gymnasial vuxenutbildning som LO-ekonomerna nu efterlyser som helt nödvändig.

Som alltid efter en kris är det mycket viktigt att få upp efterfrågan i ekonomin. För detta behövs en starkt finanspolitik.

Men samtidigt som äldrevården och kommunerna får en del extra tillskott i budgeten där lejonparten är tillfälliga tillskott, så införs permanenta skattesänkningar som ligger kvar långt efter det att kommunerna gjort slut på de extra pengar de får.

Här pekar även den demografiska utvecklingen i rakt motsatt riktning mot vad skattesänkningar för med sig för statens ekonomi.

Befolkningsutvecklingen i olika delar av landet, skillnaden mellan land och stad och den framtida ålderssammansättningen talar i stället för kraftigt ökade behov i framtiden.

Vad som också behövs för att få igång efterfrågan är att människor inte blir fattiga och slutar handla.

När arbetslösheten är så hög som nu skapas en press nedåt på efterfrågan när de arbetslösa måste försaka inköp och vända på slantarna. Med 9,3 procents arbetslöshet är denna nedpressande kraft att räkna med.

Vi vet också att en ekonomisk förstärkning hos dem med allra lägst inkomster är den bästa injektionen för att få igång ett lands ekonomi.

De med små medel använder varje extra krona till inköp av det de tvingas leva i bris på. De högavlönade lägger i stället en stor del av extra intjänade kronor på sparande.

Att Sveriges urholkade a-kassa måste höjas så att de arbetslösa inte blir fattiga är därmed mycket viktigt för hela landets ekonomi.

Men i stället för att prata om en höjning diskuterar samarbetspartierna när den nu tillfälliga förstärkningen av a-kassan ska tas bort.

Det främsta sättet att klara ett lands ekonomi är att se till att alla har jobb. Det är a och o för varje nations ekonomi.

Samarbetspartierna måste prioritera den höga arbetslösheten och det måste göras nu, innan den biter sig fast.