Alla barn behöver kunna känna framtidstro. Men i en värld där vissa samhällsgrupper förpassas till att alltid vara ”mindre värda” medborgare finns det lite utrymme för barn att tillgodogöra sig rätten att växa upp under rättvisa levnadsvillkor. 

Den senaste vågen av demonstrationer i USA ger anledning att rannsaka oss själva och ur det försöka förändra världen och begrava rasismen. 

Hur ska samtiden förklaras för ett barn med annan hudfärg än vit? När frågorna om orsaken bakom alla de som fallit offer för polisvåldet ställs till vuxna blir det svårt att utelämna härkomst, etnicitet och hudfärg. 

Barn är medvetna om sin omgivning, och världen har återigen gett barn med utländsk bakgrund en anledning att växa upp med en inneboende känsla av otrygghet.

Den återvändande våg av demonstrationer i USA med anledning av polisvåldet mot svarta människor har startat ringar på vattnet och nu ser vi demonstrationer i hela västvärlden. Överallt solidariserar människor med demonstranterna i USA, men kravet på inhemsk förändring är lika viktigt att hörsamma. 

Det som just nu händer i USA är ett allt för gammalt fenomen, sprunget ur rasism.  

Civil Rights Act som författades 1964 innebar att diskriminering blev förbjudet i USA. Men i praktiken har detta inte inneburit förändring. Det internaliserade våldet mot svarta kroppar har inte minskat i USA.

För framtida generationers skull kan vi inte vika ner oss en millimeter när det kommer till att skapa ett jämlikt samhälle utan rasism

Daniel Castro

Barn som på 60-talet såg sina föräldrar bli mördade, misshandlade och diskriminerade är idag de vuxna som faller offer för polisvåldet.

I Sverige är problemet inte dödligt, men lika strukturellt och kan i längden skapa liknande problem. 

I västvärlden är USA den självutnämnde ledaren som gör anspråk på att vara den fria världens språkrör och passerar oftast som det. Men när den inhemska poliskåren har rasistiska strukturer, där en polis kan känna friheten att ta en människas liv baserat på yttre attribut är inte alla fria.

Det blir även en skenbar beskrivning av västvärlden som ett nav för frihet, jämlikhet och solidaritet. I synnerhet när vi redan nu vet att tyckande, attityder och fördomar kommer att påverka barn med annan hudfärg än vit i hela västvärlden.

Att vara emot strukturell rasism och polisvåld i USA är bra. Men den verkliga förändringen börjar på hemmaplan. När alla länder i västvärlden ser sina strukturella problem har vi också påbörjat resan med att inte reproducera rasism. 

När problemen ses som långt borta och inget som det egna samhället har problem med förminskas alla de människor som behöver utstå den strukturella rasismen.

Det reproducerar ett polishat och en misstro till rättsväsendet när människor blir ignorerade.

När omvärlden misslyckas att vara rättvis har känslan av orättvisa vunnit och uppväxten präglas av en allt för stor medvetenhet kring sitt utseende. För utseendet kommer alltid påverka barnet som växer upp.

Det kommer alltid vara en riskfaktor eller belastning att ha en viss hudfärg. 

I Sverige behöver vi förstå det som händer i USA. Rapporter som har visat att icke-vita har missgynnats i anställningsprocesser till följd av bakgrund eller hudfärg, uppgifter om att polisen ägnat sig åt rasprofilering och registrering av etnisk bakgrund har även här underminerat förtroendet för poliskåren och rättsväsendet.

REVA, polisens kontroll av papperslösa 2013, var en sådan insats där polisen aktivt kunde fråga människor med utländskt utseende om ID-handlingar. 

För framtida generationers skull kan vi inte vika ner oss en millimeter när det kommer till att skapa ett jämlikt samhälle utan rasism.

Problemen behöver synliggöras och lösas för att ingen människa ska behöva växa upp på annorlunda villkor till följd av etnisk bakgrund eller hudfärg.

Det behöver finnas en förståelse för att det oftast finns rasistiska strukturer, men att dessa går att förändra. Det är vår plikt.

Vi som är vuxna och ansvariga behöver granska oss själva och alltid stå upp för alla barns rätt till likvärdighet och trygghet. Inga barn ska behöva växa upp och inse att ingenting har förändrats.

Vi behöver alla vara antirasister i alla rum, hela tiden. Annars vinner rasismen.