Regeringens och januaripartiernas 2,2 miljarder kronor till det nya äldreomsorgslyftet toppas med en överenskommelse mellan facket Kommunal och arbetsgivarna i Sveriges regioner och landsting, SKR.

De som deltar i äldreomsorgslyftet ska, enligt parternas överenskommelse, erbjudas fasta heltidstjänster.

Alla som under åratal följt den fackliga kampen för heltid och fasta tjänster i stället för timanställningar och olika former av tidsbegränsade anställningar kan inte annat än förundras över hur snabbt denna överenskommelse kom till stånd.

Men även om det är lockande att väsa att det tydligen behövs en dödsbringande pandemi för att få till en grundläggande trygghet för såväl anställda som äldre så har avtalet varit på gång en tid, även om coronapandemin skyndat på det.

Smittan har lättare tagit sig in i äldreomsorg med många timanställda som farit från det ena stället till det andra, och som inte kunnat sjukskriva sig eftersom de inte kunnat få någon sjukersättning.

Inom den kommunala äldreomsorgen är 20 procent timanställda och 25 procent har tillfälliga tjänster.

Med fasta heltidstjänster minskar risken vid framtida pandemier, kvaliteten på äldreomsorgen ökar för äldre och anställningsvillkoren förbättras för de anställda.

Frågan är hur överenskommelsen kommer att påverka den privat drivna äldreomsorgen. Någon överenskommelse har inte slutits och så länge det är mer lönsamt för privata omsorgsföretag att undvika rimliga anställningsvillkor är frågan inte löst.

Det visar den tydliga avigsidan av att vi i Sverige har lämnat ifrån oss driften av en mängd äldreomsorg till riskkapitalbolag som vill göra vinst på den svenska skattefinansierade ¨omsorgsmarknaden”.

För att i förlängningen klara av en värdig och så långt möjligt smittfri äldreomsorg måste vi kräva politiska beslut om att återföra omsorgen i offentlig regi.