Coronaviruset håller på att skapa den värsta krisen sedan 1930-talet.

Fler kommer att bli arbetslösa än efter den djupa 90-talskrisen och finanskrisen 2008. Det spår regeringen och får medhåll från Konjunkturinstitutet och storbankernas prognosmakare.

Jobben försvinner i oroväckande snabb takt. Konkurserna ökar dramatiskt. Varje dag ansöker 3-4 bolag inom hotell- och restaurang om konkurs.

Tre företag om dagen inom detaljhandeln tvingas slänga in handduken.

På sex veckor har Arbetsförmedlingen tagit emot 56 000 varsel. Det är dubbelt så många som under de värsta månaderna 1992 och 2008.

I värsta fall kommer coronakrisen att öka arbetslösheten till 13,5 procent. Det motsvarar nästan 700 000 personer som skulle gå utan jobb. Det får bara inte gå så illa.

Gigantiska paket har presenterats för att rädda krisande företag. Alla företag och arbetstillfällen går inte att rädda, arbetslösheten kommer obönhörligt att öka.

Därför borde politikerna diskutera hur de som mister jobben ska kunna få hjälp, inte bara prata om hur företag ska räddas.

Slakten av Arbetsförmedlingen måste därför genast upphöra. Den var ogenomtänkt från början och nu vore det vansinne att inte försöka rädda vad som räddas kan av den statliga myndigheten. 

En tredjedel av de anställda har slutat efter att 4 500 varslades i januari i fjol.

Hälften av lokalkontoren har lagts ner och en tredjedel av budgeten har försvunnit efter beslut i riksdagen med start i M-KD-budgeten för 2019 som SD såg till att den gick igenom.

Det slutar dessvärre inte där. Centerpartiets ideologiska längtan efter en privat jobbförmedling har kostat på.

Även årets anslag är kraftigt bantade, och det hjälpte föga att Arbetsförmedlingen fick ytterligare 330 miljoner i vårändringsbudgeten. 

Situationen är fortfarande oerhört besvärlig, och när den sargade Arbetsförmedlingen inte fungerar slår det direkt mot kommunerna.

Många av dem slåss redan med en dålig ekonomi, och nu har de fått mycket mer att göra för att stötta arbetslösa. Resultatet blir bland annat kraftiga ökningar i utbetalat försörjningsstöd.

Riksdagen har aviserat att den redan hårt bantade budgeten ska skäras ner med ytterligare närmare 1,5 miljarder kronor nästa år, skriver SSR:s ordförande Heike Erkers och förbundets chefsekonom Ursula Berge på DN Debatt. 

Det är ohållbart. Anslagen behöver i stället höjas rejält.

Under högkonjunkturen 2018 hade myndigheten ett programanslag på 13,8 miljarder kronor för bland annat arbetsmarknadsutbildningar.

2021 beräknas det bli bara 7,2 miljarder, nästan en halvering trots att arbetslösheten når obehagligt höga tal. Det behöver höjas till minst 2018 års nivå.

Arbetsgivarorganisationen Almega svarar att det är fel väg att gå att stärka den statliga myndigheten. De vill i stället redan nu använda fristående jobbförmedlare, trots att en sådan organisation inte är på plats.

Det är magstarkt av Almega att tala om så kallade valfrihetssystem när de redan har påverkat skolan, vården och omsorgen i negativ riktning.

Det blir inte bättre och billigare, snarast sämre och dyrare. Det finns tunt med bevis för att en privatisering av arbetsmarknadspolitiken skulle lyckas bättre.