Det är ingen nyhet att den svenska arbetsmarknaden är extrem ojämställd vilket skapar en tydlig klasskillnad i pensionsåldern.

När Sverige näst intill gått i ide som resultat av coronapandemin blir detta ännu mer tydligt och ännu mer kännbart för dem som inte får fördelar av den ojämställda arbetsmarknaden.

Det är inget nytt att vi har kvinno- och mansdominerade arbetsbranscher och yrkesgrupper i Sverige – däremot är det fruktansvärt sorgligt att vi faktiskt har det år 2020.

Hur kan vi inte ha kommit längre och varför tycker en tydlig majoritet inte att det är ett problem att det är så ojämställt mellan män och kvinnor på svensk arbetsmarknad?

I ett läge där långt ifrån alla i alla branscher får eller kan jobba bidrar denna ojämställdhet till ökad klasskillnader, utanförskap och fattigdom.

Det är stor skillnad på att bli tilldelad heltid med en human lön och på att jaga timmar och vända på kronorna.

Det kan inte vara så att vi accepterar att de mansdominerade branscherna skall ha heltid som norm, med en lön som det går att leva på – medan de kvinnodominerade branscherna ska stå tacksamma för varje timme och krona de lyckats kämpa sig till.

Det får inte vara ok att de branscher som har förmånen att ha den arbetsnorm som hela kollektivet påstår sig eftersträva, inte kämpar för dem som är långt ifrån denna verklighet!

Det är ingen tillfällighet att heltidsnorm och värdiga löner regerar i de mansdominerade branscherna medan deltid, visstidsanställningar och delade turer till en lön halva männens, är normen i de kvinnodominerade.

Jämställdhet är väl inte endast en fråga och ett mål för de kvinnodominerade branscherna? 

Kvinnor och äldre är de hårdast drabbade även under coronaepidemin. 

Vi vet att kvinnor tjänar flera miljoner mindre än män under ett arbetsliv och att många kvinnor är ekonomiskt beroende av sina män som pensionärer.

Det är heller inte ovanligt att en pension för en kvinna är lika låg som garantipensionen – det är en verklighet och har varit det enda sedan kvinnor tog sig in på arbetsmarknaden!

Därför är det inte konstigt att så många kvinnor och pensionärer har det tufft rent ekonomiskt. Men kvinnor och äldre är även de som drabbas hårdast under coronaepidemin.

Överallt kan vi läsa om hur folk i var och varannan bransch blir varslade då företag efter företag riskerar undergång.

Men vad innebär egentligen detta för alla med deltid, affärsverksavtal och med redan på tok för låg lön? Återigen är det vi kvinnor som får ta det hårdaste slaget!

Men var är kollektivets stöd och insats för allas lika värde och rätt? 

Om facket och det socialdemokratiska partiet på allvar är för jämställdhet, så är det dags att agera NU! 

I avtalsrörelse efter avtalsrörelse ska de kvinnodominerade branscherna nöja sig med de kronor som kastas till dem medan de mansdominerade branscherna sitter tryggt i sina båtar med kronor och ören till övers, heltid, hög pension och ett kvinnoförakt som hör hemma på forntiden.

Men denna vår kastas varken kronor eller lovord om satsningar och en framtida kamp om heltid och trygga anställningar.

Att som arbetarrörelse gräva sin egen underklass är varken tillfredställande för socialismen eller det fackliga löfte, däremot för högern och arbetsgivarna!

Vad mer skall behöva sättas till innan den rådande ojämställdheten på svensk arbetsmarknad krossas sönder och mans- och kvinnodominerade branscher luckras upp och moderniseras?