”En kollektivtrafik i full drift hindrar smitt­spridningen”

Vi befinner oss i början av en djup samhällskris vars like vi inte tidigare sett. Konsekvenserna för Sveriges ekonomi är svåröverblickade. 

Transportsektorn står inför stora utmaningar. Hur branschen kommer att se ut när krisen är över och när människor återgår till jobb, utbildning och fritidssysslor beror på hur kraftfullt politiken hanterar situationen.

Om riksdag och regering snabbt genomför de åtgärder som krävs kommer tågen fortsätta att rulla båda under och efter krisen. 

Hittills har regering och riksdag visat sitt stöd för flera branscher. Ett stödpaket har redan aviserats för flygindustrin. Det är välkommet.

Flyget är viktigt för att hela Sverige ska leva och utvecklas. 

Järnvägsnätet behöver bättre och nya stambanor. Det svenska järnvägsnätet har i dag en infrastrukturskuld och är i behov av investeringar och upprustningar

Behoven är stora också inom kollektivtrafik och tågnäring.

Tunnelbana och pendeltåg såväl som fjärrtåg rullar fortfarande på, och det är viktigt att de så länge myndigheterna vill fortsätter att rulla under hela krisen men även därefter. 

Det finns goda skäl att stödja kollektivtrafik och tågnäringen. Utan tåget har vi ingen chans att nå Sveriges och EU:s klimatmål. Järnvägen måste fortsätta att utvecklas och bli ett ännu attraktivare sätt att resa.

Flera länder, däribland EU:s ordförandeland Kroatien, har framhållit att stöd måste ges till just kollektivtrafiken och tågnäringen. 

För att inte svackan ska bli för djup behöver det politiska systemet, från vänster till höger, enas om ett offensivt transportpolitiskt stimulansprogram som håller Sverige i rullning genom och efter krisen och bidrar till en nödvändig klimatomställning.

Alla transportslagen behövs, på olika sätt.

Politiska motsättningar måste läggas åt sidan för Sveriges bästa. 

Järnvägsnätet behöver bättre och nya stambanor. Det svenska järnvägsnätet har i dag en infrastrukturskuld och är i behov av investeringar och upprustningar.

Om vi menar allvar med omställningen till hållbart resande bör även stambana byggas Stockholm-Oslo.

Hur branschen kommer att se ut när krisen är över och när människor återgår till jobb, utbildning och fritidssysslor beror på hur kraftfullt politiken hanterar situationen

Samtidigt behöver vägnätet rustas upp och möjliggöra elektrifiering av vägtransporterna. Flyget behöver en utbyggnad av Arlanda, med en fjärde landningsbana och en ny terminal.

Det är viktigt för att Sverige ska fortsätta attrahera investeringar och för att Stockholm inte ska bli omsprunget av Köpenhamn och Oslo.

På mycket kort sikt är två saker viktiga:

1. Regionerna måste prioritera och få stöd för att kunna upprätthålla kollektivtrafiken. Att kraftigt reducera kollektivtrafiken av ekonomiska skäl äventyrar möjligheten för personal inom samhällskritiska sektorer som vård och omsorg att ta sig till sina arbeten och utföra sina viktiga arbetsuppgifter. En kollektivtrafik i full drift stävjar också smittspridningen genom minskad trängsel. 

2. Fjärrtågtrafiken måste stöttas. Alla aktörer är extremt hårt ansatta och har i princip inga intäkter längre. De privata tågföretagen riskerar att helt slås ut, vilket allvarligt skulle försämra förutsättningen för ett hållbart resande. Sverige riskerar att inom få dagar stå utan fjärrtågtrafik och med ytterligare en våg av permitteringar och varsel. Det måste förhindras.   

Innan krisen fanns det en del vi inte var överens om. Vi har ansträngt oss för att hitta en gemensam linje utifrån den nya verkligheten.

Vi måste stå enade för att rädda jobben.

Det är viktigt att regering och riksdag resonerar likadant, att motsättningar läggs åt sidan och man anstränger sig för att hitta breda överenskommelser som tar Sverige ur krisen och bidrar till en långsiktigt hållbar värld.