När ett samhälle står inför extraordinära situationer blir dess befolkning varse vad som är viktigt.

Så fungerar vi som individer och så fungerar vi som grupp. Detta sätt att tillsammans klara oss igenom kriser har fört oss dit vi är i dag.  

Att vi håller ihop nu när coronaepidemin drar över vår värld och fokuserar på gemensamma mål är viktigt. Som samhälle och som demokrati vinner vi på detta. 

De som likaledes förlorar är de som drivs av att slå split i samhället. De som vill få oss att misstro varandra och som vill nedmontera demokratin.

För knappt tre veckor sedan var Jimmie Åkesson i Turkiet och hånade nödsatta flyktingar vid grekisk-turkiska gränsen.

”Sverige är fullt” stod det på flygbladen han delade ut, signerade ”svenska folket”. 

Medan Åkesson utvisades av turkisk polis och SD:s kommunikation fortsatte handla om nidbildsberättelser om hotfulla muslimer, invandrare som begår brott och myglande asylinvandrare, övergick coronaepidemin till att bli en pandemi.

En kris som inte ens SD kunde förneka allvaret av.

Och just där förlorade Sverigedemokraterna sin legitimitet. För när allt annat än samhällets överlevnad läggs åt sidan, ja då blir pseudofrågor som deras ”invandringskritik” naturligt nog irrelevanta.

Så när Åkesson återvände från Turkiet och ett yrvaket SD förstod att de som tredje största parti inte längre vinner på att gå framåt med de vanliga samhällssöndrande frågorna, då kom härdsmältan.

Vad ska de nu göra när invandringsfrågan inte kan sättas i centrum? 

För att ändå synas och höras satte SD igång ett antietablisemangsdravel utan like.

Genom att dumförklara statsepidemiologen Anders Tegnell och anklaga regeringen för att vara senfärdiga kunde de nödtorftigt mata högersvansen på Twitter med hatargument. 

Men Sverigedemokraterna säkrar inte sin överlevnad genom att bara vara kritiska. När deras kärnfråga om invandring upplevs som irrelevant försvinner deras relevans som parti.

Svenskar har en internationellt unikt hög tilltro till myndigheter. Detta kan förklaras av en hög transparens gentemot medborgarna liksom en mycket låg korruption. 

Kort sagt fungerar vår demokrati i grunden väl.

Att förstöra samhällstillit och öka människors misstro är en av högerpopulismens starkaste drivkrafter. 

Sverigedemokraterna har under flera år lagt stor möda på att försämra tilliten i vårt land. Men de har inte lyckats särskilt väl, detta visar den pågående coronakrisen.

Det är tydligt att det finns en gräns för vad allmänheten står ut med vad gäller smutskastning och fördummanden av den ledande expertisen och ledarskapet just nu.

Trots SD:s försök att sprida misstro tror de allra flesta att regeringen gör sitt bästa för allas vårt bästa. 

Den svenska tilliten förklarar också varför Sveriges corona-åtgärder skiljer sig från många andra länders.

Det är inte bara de konstitutionella skillnaderna som gör att det ser annorlunda ut här, att myndigheterna har en självständighet från beslutsfattarna.

Hos oss följer flertalet alla offentliga rekommendationer som ges. Den svenska tilliten är och har varit en stor hjälp i den pågående krisen.

Den gör att det räcker för svenska myndigheter att uppmana människor att stanna hemma i stället för att utlysa undantagstillstånd med inkallad militär för att säkerställa lydnad, såsom vi sett i andra länder.

Men den starka tilliten kräver ett fortsatt enat ledarskap. Ingen, inte ens SD, vinner på att splittra istället för att ena vårt land just nu.

När vi står mitt uppe i det här extraordinära läget, låt oss hoppas att coronakrisen inte bara ger negativa konsekvenser.

Att det också leder till något positivt. Låt oss hoppas att insikten om vad som står på spel gör att vårt tudelade land återigen går ihop till ett sammanhållet samhälle.

Och i ett sådant samhälle behövs inga samhällssöndrande krafter. I ett sådant samhälle finns ingen plats för SD.