I morgon stänger gymnasieskolor och all högre utbildning. Undervisningen ska i stället ske så att eleverna kan plugga hemma.

Samtidigt förbereder regeringen för en total stängning av både grund- och förskolor om det skulle behövas.

Och enigheten bakom dessa åtgärder är tydlig och mycket positiv. Expertmyndigheter föreslår åtgärder och regeringen tar beslut om att genomföra dem. Dessutom i stor enighet med övriga riksdagspartier.

Och det ska vi vara mycket tacksamma för i Sverige.

Vådan av politikers vilja att genom ministerstyre köra över expertisen har vi många skräckexempel på från andra länder. 

Och även nu är de skillnader vi ser i hur länder agerar under coronapandemin ett resultat av isolerade politiska beslut.

Hos expertisen, den smittskyddsexpertis som sitter på all nödvändig information och kunnande, råder dock, som Smittskyddsinstitutets generaldirektör Johan Carlson påpekade under dagens presskonferens, stor enighet om vilka vägar som bör testas.

Det är ett nytt virus, helt säkra på vilken metod som är bäst kan vi inte vara, men de tunga besluten om vilken väg vi ska gå måste baseras på gedigen expertkunskap och gör det också i Sverige.

Men alla vi som lever här? Var kommer vi in?

Ibland i kommentarer till de bekämpningsmetoder som experter lägger fram och politiker därefter beslutar om lyser en förvånansvärd blindhet för att dem det hela gäller, de människor som experter hela tiden talar om, är vi alla som lyssnar på presskonferenserna och som bor här.

Det är vi och varken experter eller politiker som kommer att avgöra om vi kan bekämpa och sakta ned spridningen av covid19.

Det är nu vår solidaritet sätts på prov. Det är nu vi måste inse att vårt agerande i vardagen innebär skillnaden mellan liv och död för andra människor i vår närmaste omgivning.

På nätet florerar som så ofta den totala egoismen.

”Här ska vi stänga ned hela samhället. Bara för att tre personer har dött. TRE personer. Det är annat som är mycket farligare” eller ”Nio av tio märker knappt att de fått coronaviruset. Varför ska man då stänga hela landet?”

Det är tur att dessa nätkrigare inte styr svensk coronabekämpning. Det är tur att vi i denna prövningens tider har en regering som bryr sig om varje människa, inte bara dem som får lindriga besvär av corona, utan också de svenskar som kommer att dö om de smittas.

I dag när detta skrivs, meddelar Spanien att 150 personer har dött på ett dygn.

Om vi ska kunna undvika en liknande utveckling i Sverige beror helt och hållet på om vi alla kan och vill följa experternas och regeringens råd om att undvika sociala kontakter.

Ingen vet facit förrän prövningens tid är över.

Men i uppmaningen att följa råden från de personer som är kunniga, experter på smittskydd, samhällsberedskap och folkhälsa, prövas vilken solidaritet och medmänsklighet vi kan visa.

Hoppet är ändå stort. Svenska folket har tidigare många gånger stått upp för solidaritet och medmänsklighet. Den här gången gäller det oss själva.

Den här gången gäller det inte heller att rösta på det alternativ av politiskt drivna system vi anser vara bäst.

Pandemin har redan visat att privata vårdföretag, talet om ”valfrihet” och andra nyliberala påfund inte har något som helst alternativ att presentera i bekämpningsarbetet.

Bara vår solidaritet och medmänsklighet kan rädda de människoliv som nu hotas.