”DO måste sätta människor framför strukturer”
Fler ombudsmän än bara DO behövs för att säkerställa kompetens om de olika diskrimineringsgrunderna, inte minst på arbetsmarknaden, skriver Lena Svenaeus, tidigare JämO.
”Det pratas mycket om strukturer och strategier men det är genom konkret hjälp till drabbade individer som förändring kan uppnås och respekt skapas för lagstiftningen”, skriver Lena Svenaeus.
Det är fyrtio år sedan Jämställdhetsombudsmannen (JämO), vår första diskriminerings-myndighet, inrättades. Den lades ner i och med att en samlad ombudsmannamyndighet, Diskrimineringsombudsmannen, startade sin verksamhet 2009.
Sedan JämO lagts ner drivs inga mål av DO om lika lön för likvärdigt arbete. DO:s tillsyn över bestämmelserna om att arbetsgivare ska göra lönekartläggningar fungerar inte heller, eftersom tillsyn bedrivs som information utan användning av sanktioner mot dem som struntar i lagen. Med andra ord: lagens verktyg används inte.
Från mina många år på JämO minns jag en segsliten kamp för att förbättra lagstiftningen. Det gällde bevisregler, obefintligt skydd mot sexuella trakasserier och sist men inte minst lönediskriminering.
Lagen kan bara förbättras om den används. Då kan domstolsutslag och avgöranden i Nämnden mot diskriminering skapa underlag för debatt om önskvärda förändringar.
Det låter kanske självklart men behöver framhållas, eftersom rättspraxis på diskrimineringsjuridikens område är påfallande mager i Sverige.
Tiden som JämO lärde mig att utredningar av diskrimineringsanmälningar, vare sig de leder till förlikning eller domstolsprövning, ger ringar på vattnet i den närmiljö där tvisten ägt rum.
Regeringen bör tillsätta en chef för myndigheten DO som sätter människor framför abstrakta strukturer
Det må vara en arbetsplats, en skola, en restaurang, ett transportföretag, en vårdcentral eller annat sammanhang. Det är genom direkt kontakt med människor som normer kan förändras i en riktning mot respekt för mänskliga rättigheter.
Det handlar om en lärandeprocess. Min erfarenhet har bekräftats, när jag före och efter tiden som JämO arbetat med diskrimineringstvister på fackliga organisationer.
Det pratas mycket om strukturer och strategier men det är genom konkret hjälp till drabbade individer som förändring kan uppnås och respekt skapas för lagstiftningen.
Så arbetar inte DO. Så borde DO arbeta!
Det är värdefullt att vår jämställdhetsminister engagerat sig för att få till stånd ”Kommissionen för jämställda livsinkomster” som regeringen fattade beslut om den 5 mars.
Det kommer att ge tillfälle att se närmare både på orsaker till och samband mellan olika typer av lönediskriminering till exempel diskriminering av utrikes födda.
Livsinkomster påverkas av en lång rad förhållanden på arbetsmarknaden inte minst beslut i samband med graviditet och föräldraledighet.
Kommissionen bör också kunna bedöma behovet av förstärkningar av lönekartläggningsreglerna och tillsynen av att dessa respekteras.
En annan angelägen uppgift är att i samarbete med arbetsmarknadens parter frilägga vilka hinder som kan finnas i lönebildningsprocessen. Sifferlösa avtal och decentraliserad lönebildning med uppgörelser mellan chef och arbetstagare har försvårat möjligheterna att påverka könsbundna löner.
Det innebär inte att denna utveckling kan backas tillbaka men jag är övertygad om att det finns möjligheter att via kollektivavtal lösa svårigheterna, om viljan finns!
En mindre glädjande nyhet är att regeringen inte ställer krav på att den som ska leda myndigheten DO har egen erfarenhet av att arbeta med diskriminering och mänskliga rättigheter.
En rekryteringsprocess har nyligen påbörjats för att hitta en efterträdare till nuvarande chef.
Under de senaste åren har en nedmontering skett av kärnverksamheten till förmån för information och främjandeinsatser. Av de cirka 2 500 anmälningar som görs varje år lämnas 90 procent utan utredning.
Ett exempel: år 2018 och 2019 inkom sammanlagt 383 anmälningar av sexuella trakasserier.
Lagen kan bara förbättras om den används. Då kan domstolsutslag och avgöranden i Nämnden mot diskriminering skapa underlag för debatt om önskvärda förändringar
Det ser inte ut som om någon av dessa anmälare fått myndighetens hjälp att utreda vad som hänt och – under förutsättning att diskrimineringslagen varit tillämplig – medverka till att offret får upprättelse.
Filosofin är att det är effektivare att satsa på framtiden genom att förebygga diskriminering med informationsarbete än att hjälpa dagens diskrimineringsoffer.
Jag anser att det är både cyniskt och okunnigt.
Regeringen bör tillsätta en chef för myndigheten DO som sätter människor framför abstrakta strukturer. Det är dags att ånyo överväga det förslag som Diskrimineringskommittén lämnade i sitt betänkande SOU 2006:22. Kommittén föreslog en kollegial ledning av DO.
En ordning med fler Ombudsmän skulle säkerställa både djupa kunskaper om de olika diskrimineringsgrunderna och kompetens om hur det fungerar på de samhällssektorer, inte minst arbetsmarknaden, där diskriminering förekommer och dessvärre tycks öka i takt med växande främlingsfientlighet, något som i hög utsträckning drabbar kvinnor och barn.
