”Företag och SD ses i smyg”, rapporterade Dagens Industri för drygt fyra år sedan. Då gav nyheten stora rubriker.

SD kämpade hårt och med närings-livets och andras hjälp kom partiet in i stugvärmen. 

I dag höjer ingen på ögonbrynen när arbetsgivarorganisationerna försöker påverka Sverigedemokraternas agenda eller när samarbetet dem emellan blir alltmer formaliserat.

Så när Svenskt Näringsliv i höstas fick med sig inte bara de vanliga högerpartierna utan även SD i kampanjen för slopade regionala skyddsombud, då var det helt i sin ordning.

Men varför omhuldas Sverigedemokraterna av arbetsgivarsidan? Är förståelsen så liten för vad SD egentligen står för och exakt hur dålig deras politik är för svenska företagare?

Svaret är nog att arbetsgivarorganisationerna endast bryr sig om sina egna käpphästar. Att det inte är så knussligt vem som stöttar dem. 

Detta är skrämmande. För man kan undra vad som händer när SD börjar kräva gentjänster av näringslivet och vad dessa krav kan tänkas innehålla.

När arbetsgivarorganisationerna visar en sådan oansvarighet är det viktigt att påminna om de sammanfallande intressena mellan arbete och kapital som den svenska modellen bygger på.

Och att dessa intressen måste värnas lika mycket av båda parter.

Säkerställandet av det demokratiska samhället som hela svenska modellen vilar på är ett sådant gemensamt intresse.

Ett annat är att behålla ett öppet samhällsklimat, att bibehålla goda relationer med utlandet och att säkerställa svensk handel. 

När nu sådana gemensamma intressen äventyras, borde då inte båda parter ta lika stor del i att motverka det? 

Hittills har ansvaret för att bekämpa högerextremismen helt legat på arbetstagarsidan. På facken, som tagit detta ansvar i alla forum och på alla fronter.

LO och LO-förbunden har under flera år bedrivit kampen mot högerextremismens framfart lika mycket i de lokala fackklubbarna som i det övergripande opinionsarbetet.

Det har varit högt prioriterat och arbetet har varit ihärdigt. 

Frågan är hur den andra parten, arbetsgivarsidan, har kunnat komma undan så länge. 

Att arbetsgivarorganisationerna inte bara har struntat i att motarbeta SD utan rentav bidragit till partiets normalisering är rent förkastligt.

När SD fortsätter gå framåt krävs mod och initiativ från alla krafter som vill bevara ett demokratiskt samhällsstyre och en fungerande svensk arbetsmarknadsmodell. 

Det handlar om att ta ställning, också för Svenskt Näringsliv.

För demokrati och ett öppet företagsklimat. Eller för SD.