Vi läser ofta att facket är i fara och under hot. Men bilden behöver nyanseras, mycket går faktiskt åt rätt håll.

Sju av tio svenskar är medlemmar i facket. Och visst är den allmänna trenden negativ. Men det finns undantag som lyser upp. Och som bör inspirera.

”Att det går såhär bra för Byggnads är ingen slump”. Orden är Johan Lindholms, förbundsordförande på Byggnads, i ett pressmeddelande nyligen. 

För fjärde året i rad växer förbundet, och särskilt bland de prioriterade grupperna: unga och kvinnor.

Byggnads har genom kampanjen ”Stoppa machokulturen” fokuserat på ett relevant branschproblem.

Genom ett helhetstag för minskad branschflykt, minskat risktagande på jobbet och nolltolerans mot sexuella trakasserier har fackförbundet visat sin relevans bortom individuella medlemsförmåner och försäkringar.

Detsamma gäller Lärarnas Riksförbund som också går emot den allmänna trenden. 

Att LR ökar är inte konstigt, mot bakgrund av den högljudda samhällsdebatten om läraryrkets status och lön som självklart kopplats som en facklig fråga.

Det finns en problematisk mekanism i facklig organisering som många fackförbund kämpar med. Man behöver vara många för att kunna göra skillnad – men för att bli många måste man visa på att man kan göra skillnad. 

Ibland kan inspiration komma från oväntat håll till hur hårda knutar kan lösas. 

Arbetet Global skrev nyligen om uppkomsten av små växande fackförbund i Storbritannien.

Det är förbund som kommit till som svar på arbetstagarnas växande svårigheter i landets alltmer storskaliga gig-ekonomi. 

Här syns ett intressant exempel som rundar hönan-och-ägget-diskussionen. Som visar att det går att växa när den akuta relevansen finns och när snabba resultat går att uppvisa.

Det är ingen slump att det lilla fackförbundet United Voices of the World, som främst organiserar migranter, växer så att det knakar.

Efter en strejk i höstas fick de upp lönerna för sjukhusstädarna med drygt två pund i timmen, och kom därmed upp i den minimilön som behövs för att kunna leva i London.

En liknande trend syns i USA, där stödet för fackföreningar växer som svar på den allt mer tudelade arbetsmarknaden. Inte på 50 år har så många amerikaner sett nyttan av ett medlemskap i facket. 

Men det finns ingen anledning att låta det gå så långt som i USA eller Storbritannien innan något görs.

En del av fackets framgångsfaktorer kan mycket väl bestå i att föregripa det vi ser internationellt, med en gig-ekonomi som skapar livegenskap. 

Det finns många lärdomar att dra för att vända organiseringstrenden i Sverige. Att se medlemmarnas problem och kämpa för en kollektiv lösning kan vara de viktigaste.