– Den här domen visar hur otroligt restriktivt systemet för sjukersättning är, säger Robert Sjunnebo, enhetschef vid LO-TCO Rättsskydd. För sjukersättning krävs att arbetsförmågan är nedsatt för all överskådlig framtid, och det är ofta väldigt svårt att bevisa.

Mannen var 62 år när han ansökte om tre fjärdedels sjukersättning från och med mars 2017.

Han led av kronisk, grav njursvikt som gjorde honom trött både fysiskt och psykiskt. Han hade genomgått njurtransplantation, men hans läkare bedömde att den nya njuren bara gav 20 – 25 procent av normal njurfunktion, och att han gradvis skulle bli sämre.

Försäkringskassan sa nej. Läkarintygen visade visserligen att mannen hade stor svårigheter, och Försäkringskassan ifrågasatte inte att hans arbetsförmåga var nedsatt med tre fjärdedelar.

Men för sjukersättning krävs att arbetsförmågan är nedsatt ”stadigvarande”, det vill säga för all överskådlig framtid.

I det ligger att alla möjligheter till rehabilitering måste vara uttömda.

I det här fallet bedömde läkare att en ny njurtransplantation skulle kunna göra att mannen mådde bättre.

Så innan en ny transplantation har genomförts, och effekten av den har utvärderats, går det inte att säga att alla möjligheter till rehabilitering är uttömda, avgjorde Försäkringskassan.

Kruxet var bara att mannen inte kunde bli aktuell för en njurtransplantation i första taget.

Först krävs en utredning som tar ungefär sex månader, enligt en anteckning i mannens journal i april 2017. Om utredningen visar att mannen verkligen kan få en transplantation, så sätts han på en väntelista där väntetiden kan vara flera år.

Om en ny njurtransplantation alls vore möjlig, och om den skulle förbättra mannens arbetsförmåga, så skulle detta alltså visa sig först när mannen har passerat 65-årsdagen – och är för gammal för att få sjukersättning.

Mot den bakgrunden överklagades Försäkringskassans beslut av Allmänna ombudet för socialförsäkringen.

Om sjukersättning är till för dem som inte kan arbeta inom överskådlig tid, så verkar det ju naturligt att ”överskådlig tid” bara sträcker sig långt framåt i tiden som sjukersättning kan utgå, resonerade Allmänna ombudet.

Men Försäkringskassan fick rätt i såväl förvaltningsrätten i Uppsala som kammarrätten i Stockholm.

Och nu har alltså även Högsta förvaltningsdomstolen, som är högsta instans, slagit fast att Försäkringskassan gjorde rätt.

Riksdag och regering har bestämt att bara medicinska skäl – inte ålder – ska spela roll för rätten till sjukersättning, betonar Högsta förvaltningsdomstolen.

Då kan Försäkringskassan inte ta hänsyn till att rehabilitering som återställer arbetsförmågan får effekt först när den sjuke har passerat 65-årsdagen: Det vore ju att ta hänsyn till de sjukas ålder.

Mannen i det aktuella fallet hade rätt till sjukpenning, eftersom Försäkringskassan inte ifrågasatte att hans arbetsförmåga var nedsatt på kortare sikt.

– Men för att få sjukpenning löpande måste du gå till läkare om och om igen för att få nya intyg, säger Robert Sjunnebo. Och hela tiden finns risken att Försäkringskassan anser att intygen är av bristande kvalitet. Du lever med ständig osäkerhet.

Allmänna ombudet för socialförsäkringen

Allmänna ombudet för socialförsäkringen utses av regeringen och har i uppgift att överklaga Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens beslut till förvaltningsdomstol, för att på så sätt klargöra vem som har rätt till ersättning. Allmänna ombudet står varken på den enskildes eller myndighetens sida.