I januari 2020 har det återigen varit generalstrejk i Frankrike i protest mot en radikal förändring av pensionssystemet. 42 olika pensionskassor ska slås ihop till en enda.

­– Vi vill ha garantier för att framtidens pensioner inte blir lägre. Och vi vill att personer som har slitsamma jobb får gå tidigare, säger Rémi Aufrère Privel vice generalsekreterare i CFDT:s järnvägsfederation.

Regeringen hävdar att det nya systemet blir rättvisare och enklare. Att det har inspirerats av Sverige ser oppositionen knappast som en garanti för att det är bra. Franska medier rapporterar till exempel om hur antalet fattiga pensionärer har ökat i Sverige.

Villkoren hårdnar

Opinionsundersökningar visar att en majoritet av befolkningen är negativ till reformen. 

Många är oroliga för att de ska behöva jobba allt senare i livet, och att pensionerna ska bli allt lägre.

Idag kan franska löntagare gå vid 62 år. Men villkoren har hårdnat, och för att få full pension måste de flesta jobba i 43 år, vilket förstås gör att pensionsåldern också flyttas fram.

På järnvägen och Paris kollektivtrafikbolag går det fortfarande att sluta före 60 år, och äldre lokförare och tunnelbaneförare kan gå i pension redan vid 51 års ålder.

Men det är inte därför som strejken har störst uppslutning på järnvägen och i Paris tunnelbana, utan på grund av kapaciteten att mobilisera, säger Nicolas Rogue, järnvägsarbetare i Nancy.

– Jag strejkar för att alla ska få det bättre. Frankrike är ett rikt land. Det finns mycket pengar hos företagen som idag går till aktieägare, och som kunde bidra till pensionssystemet. Det finns ingen anledning att försämra villkoren så som regeringen vill.

Allt är politik

Han är lokal bas för facket CGT, som ofta anklagas för att agera politiskt och inte fackligt.

– Allt är politik. Fackliga frågor handlar också om att välja samhällsmodell,säger han.

CGT är visserligen det största facket på järnvägen. Men CFDT är den största fackliga centralorganisationen i Frankrike, och spelar därför en särskild roll vad gäller utgången av konflikten.

CFDT är, till skillnad mot CGT, i grunden positiv till reformen och att alla invånare ska omfattas av samma kassa.

– Både av rättviseskäl och för att det underlättar om man till exempel byter arbetsgivare, säger Rémi Aufrère Privel på CFDT:s järnvägsfederation.

Han säger att det inte heller längre finns något stöd hos befolkningen för att han och hans kollegor ska ha särskilda pensionsvillkor. Ändå har han deltagit i konflikten.

Regeringen har redan backat på flera punkter, men anklagas också för att låta situationen ”förruttna”, genom att trötta ut motståndarna. Facken har inga stora konfliktkassor, och strejken kan bli dyrbar för enskilda anställda.

Även om regeringen lyckas med att driva igenom sin reform, trots den långvariga strejken, är risken därför stor för att invånarnas förtroende för landets politiska ledning urholkas ytterligare.

Under tisdagen strejkade 6 procent av samtliga järnvägsanställda och 25 procent av lokförarna. Siffrorna varierar från dag till dag.