”Det nya politiska landskapet där abortmotståndet kommer från både kristna extremister och högerextrema är ett viktigt fokus i Svelands dokumentär”, skriver Myra Åhbeck Öhrman.

ESSÄ. Jag klarar mig ungefär tio minuter in i Maria Svelands dokumentära podd om abortmotståndare innan jag tvingas spola tillbaka för att bli säker på att jag inte hörde fel.

Det gjorde jag inte. Mats Selander, grundare av organisationen Människorätt för ofödda, säger faktiskt att ”abort och incest har en sorts symbiotisk relation många gånger”. 

Är du, som jag, typen som inte kan få nog av att höra reaktionära kristna prata om hur dåligt det är med abort, bögeri och annan skörlevnad? 

Gillar du ditt abortmotstånd kryddat med konspirationsteorier om att muslimska kvinnor ämnar ta över Rinkeby med hjälp av livmodern?

RFSU:s podcast I huvudet på en abortmotståndare ger dig garanterat ditt lystmäte av båda. 

Sveland pratar i dokumentären med flera av den svenska antiabortrörelsens främsta namn, som Selander, Nasrin Sjögren och Ruth Nordström. 

Sjögrens brokiga politiska cv innefattar bland annat att ha varit medlem i både Vänster- och Miljöpartiet och ha intervjuats av tidningen QX i egenskap av hbtq-person på riksdagslistan.

En tanke som tydligen skrämmer både ledande Sverigedemokrater och våra abortmotståndare. Man är rädd för ett muslimskt övertagande, samtidigt som man inte ser några problem med att backa en lika intolerant stenålderskultur som förespråkas av människor som kallar sig kristna

Myra Åhbeck Öhrman

För att sedan på något sätt landa i Kristna värdepartiet där hon gjorde en snabb avstickare till Sverigedemokraterna – innan hon surnade till över bristen på reaktionär politik och en personlig riksdagsplats och återvände till KrVP. 

Nu företräder hon, tillsammans med Selander, Människorätt för ofödda – en organisation som opinionsbildar genom att visa bilder på aborterade foster i det offentliga rummet.

Nordström är mest känd som juridiskt ombud för de barnmorskor som hävdat sin rätt att vårdvägra om deras arbetsuppgifter innefattar att utföra aborter, dela ut dagen efter-piller eller sätta in kopparspiraler.

Hon har en bakgrund i Livets ord och som styrelseledamot i antiabortorganisationerna Ja till livet och Proviva, som numera gått samman under namnet Människovärde. Hon är också en i teamet hos Människorätts-juristerna, abortmotståndets juridiska gren.

På samma sätt som nynazistiska organisationer i dag verkar komma på sina namn genom att dra ord ur en hatt som kan följa efter ”Nordisk”, har abortmotståndare dille på ”människa” och ”människorätt”. 

Vi fattar. Foster är människor. Ni skyddar människor. Subtilt.

Åsikterna må vara samma, men namnen och metoderna har uppdaterats för år 2019. Den gamla sloganen ”abort är mord” är uppgraderad till ”folkmord”. Kanske för att man insett att det rimmar dåligt med opinionen att lägga skulden på enskilda kvinnor.

I stället säger Selander att det kan vara vållande till annans död – då vissa faktiskt inte förstår att foster är människor. 

I ett land som Sverige, där 90 procent av befolkningen ställer sig bakom vår abortlagstiftning, är det inte så poppis att skrika om helveteseldar och fallna kvinnor.

I stället driver man rättsfall om rätten att få vara kristen och gömmer sig bakom liberala värdeord som ”människorätt” och ”frihet” som leder tanken till orwellskt nyspråk. 

Ta bara Alliance Defending Freedom, den amerikanska organisation som givit ekonomiskt stöd till rättsfall med svenska barnmorskor. En snabb titt på de mål de vunnit och syften de stöttar visar med all tydlighet att den frihet de försvarar är friheten att vara kristen, straight, gift, vit och rik. 

På samma sätt försvarar människorättskämparna i det svenska abortmotståndet mestadels rätten att få leva om du är ett foster.

Rätten att få leva ut sin sexualitet oavsett läggning eller civilstånd vill de begränsa, tillsammans med rätten att slippa utsätta sin kropp och sitt psyke för den belastning en oönskad graviditet innebär.

Dessutom, som Expo visat, är de inte överdrivet intresserade av rätten att få invandra till Sverige. 

På samma sätt som nynazistiska organisationer i dag verkar komma på sina namn genom att dra ord ur en hatt som kan följa efter ”Nordisk”, har abortmotståndare dille på ”människa” och ”människorätt”

Myra Åhbeck Öhrman

Det nya politiska landskapet där abortmotståndet kommer från både kristna extremister och högerextrema är ett viktigt fokus i Svelands dokumentär. Den beskriver hur miljöerna överlappar och flyter ihop, även om de påstådda anledningarna till att vilja begränsa aborter skiljer sig åt. 

En grundsten i den nationalistiska ideologin är att nationens kvinnor har en plikt att föra vidare blodet. Islamofoba teorier gör samtidigt gällande att svenskar kommer att bli i minoritet för att de muslimer som kommer hit får fler barn, och på så sätt kommer att ta över landet.

En tanke som tydligen skrämmer både ledande Sverigedemokrater och våra abortmotståndare.

Man är rädd för ett muslimskt övertagande, samtidigt som man inte ser några problem med att backa en lika intolerant stenålderskultur som förespråkas av människor som kallar sig kristna.

Alternativt ”socialkonservativa”, eller vad som nu den här veckan är samlingsnamnet för sådana som vill förbjuda allt som är grundläggande för vår moderna civilisation.

För min del får de gärna ta med sig alla dessa farliga islamister någon annanstans och lämna min liberala demokrati i fred.