Vänsterpartiet står fast vid sitt misstroende mot arbetsmarknadsminister Eva Nordmark för regeringens sätt att sköta turerna runt arbetsförmedlingen.

Att rikta misstroende mot en minister som bara suttit en kort tid och som troligen är den minister som haft minst inverkan på de politiska besluten bakom arbetsförmedlingens kollaps känns missriktat.

Men det är naturligtvis inte heller Nordmark som Vänstern egentligen riktar sitt misstroende mot.

Det är klausulen i januariavtalet om att arbetsförmedlingen ska privatiseras.

Visserligen hade inte Stefan Löfven skrivit under avtalet om han inte fått ett ”godkännande under protest” från Jonas Sjöstedt.

Men därefter har mycket hänt. Framför allt att regeringen inte brydde sig om att lägga tillbaka de anslag till Arbetsförmedlingen som försvann i den M-KD-budget som de konservativa drev igenom i höstas.

Som även LO-ekonomerna nyligen noterade i sin höstrapport måste även regeringen därför anses vara ansvarig för vidden av det kaos som har följt.

Den enda rimliga tolkningen av Vänsterns misstroendeförklaring är att försöka tvinga fram en omförhandling av denna punkt i januariavtalet. 

Besluten runt Arbetsförmedlingen är ett haveri. Och ett beslut är ett uselt beslut om det inte går att ändra på.

Det skulle inte vara en dag för tidigt om skrivningen om arbetsförmedlingen omförhandlades.

Att sedan Moderaterna och Kristdemokraterna först driver igenom en slakt av Arbetsförmedlingen och sedan ansluter sig till Vänsterns misstroendeförklaring för att regeringen driver just den politik som de konservativa själva har beslutat måste antingen vara en följd av höggradig förvirring, eller så är det bara ett exempel på labil konservativ politik.