Apoteken, järnvägen, elnäten, postservice, vården, omsorgen, skolor och mer därtill.

Listan över genomförda privatiseringar är lång och vi vet nu alla att ingen av dessa privatiseringar ledde till någon förbättring för dem som stod för kostnaderna, det vill säga det svenska folket och svenska skattebetalare.

Men det var heller aldrig meningen.

Den sorgliga sanningen är att den hysteriska privatiseringsvåg som marknadstalibanerna i våra nyliberala partier drivit igenom aldrig har haft syftet att skapa förbättringar.

Syftet har i stället varit att hitta vägar där pengar från vårt skattefinansierade välfärdssystem kan flöda ut till privata företagsägare.

En ren överföring av det vi betalar i skatt till företagsägarnas plånböcker, var alltså syftet.

Och man har till stora delar lyckats.

Att Vänsterpartiet nu vill ha en haverikommission över hela privatiseringsvågen och inte bara över det senaste privatiseringshaveriet runt Arbetsförmedlingen är därför både logiskt och utmärkt och något som Socialdemokraterna bör säga ja till.

Vi vet visserligen att en del socialdemokrater, främst under Mona Sahlins tid som partiledare, i något parallellt universum fick för sig att privatiseringar var bra för svenska folket, men visst har Socialdemokraterna nu kunnat gå vidare så pass mycket att S kan säga ja till den utmärkta idén om en nogsam översyn av de återkommande privatiseringshaveriernas orsaker. 

Att det på senare tid mest arbetarfientliga partiet i Sveriges riksdag, Centern, genast efter Vänsterpartiets förslag sade blankt nej till en haverikommission är inte förvånande.

Centern har visat att man inte är intresserad av någon förändring.

I januariavtalet har Centern till och med lyckats få in en censurparagraf som förbjuder undertecknarna av avtalet att ta upp frågan om begränsning av vinster i välfärden.

Det är en paragraf ovärdig en demokrati och bör naturligtvis skrotas, förslagsvis samtidigt som en haverikommissionen tillsätts över privatiseringarnas haveri.