Man ska alltid ta opinionsmätningar med en nypa salt, men just verkar Socialdemokraterna tappa en del stöd, bland annat i LO-grupperna.

Ska partiet återvinna dessa grupper måste politiken fånga de tankar människor bär och omsätta dem i konkreta förslag, som inte bara nämns sporadiskt utan som ett parti gång på gång tar strid för. 

Om vanligt folk inte upplever att Socialdemokratin gör det är det lätt att de riktar sin nyfikenhet mot ett parti som aldrig behövt ta minsta ansvar och som därför kan locka utan att ha svar. 

Samtidigt finns det många sorters vanligt folk. 

En del vanligt folk kan göra ränteavdrag på bolånen, har tjänat på jobbskatteavdragen. Kan nyttja Rot och Rut, har råd med bidrag till en ny elbil och solceller.

Men de drabbas av samhällets bekymmer de med. Kanske skjuts det inte i deras stadsdel och inte heller är deras barns skola den mest segregerade.

Att vara mest övertygande och trovärdig i ord och i handling när det kommer till att beskriva vår tid här och nu och dra upp linjerna för framtiden

Jimmy Jansson (S)

Men det påverkar dem. Skatteviljan sviktar när samhället inte tycks lösa problemen.

De oroas över att ”invandringen” och dess upplevda baksidor inte tas på allvar och kryper allt närmare. 

Hos annat vanligt folk är oron densamma. Men här har jobbskatteavdragen knappt märkts, man har inte självklart råd att få bidrag till städhjälp och mer sällan finns en bostad att göra rotavdrag eller få räntesubventioner på. 

I stället tar en privat hyresvärd eller kommunen värdeökningen på bostaden man hyr.

Här märks de dumpade villkoren på jobbet genom illa kontrollerad utländsk arbetskraft.

De relativt minskade skatteintäkterna märks på arbetet i sjukvården, äldreomsorgen eller på förskolan och i skolan.

Pengarna räcker inte till. Bidraget på elbilen och boxen är ett hån. 

Känslan av försämringar växer lättare fram i en välfärdsstat med ambitioner. Bristerna syns tydligare. Det söks syndabockar. Och politikerna, som haft makten, de får höjda arvoden.

De tycks inte påverkas av höjd pensionsålder, den som många knappt orkar fram till ens i dag.

Människors vilja att hjälpa minskar med ökad oro över att inte bli hjälpt. Särskilt om vi inte möts i våra parallella samhällen. 

Det spelar ingen roll att de flesta som invandrat till Sverige kommer i arbete om det upplevs som att allt för många samtidigt inte gör det.

Det är inte lätt att se behovet av migration för demografins skull när klyftorna växer i migrationens spår. Det är svårt att vara solidarisk i en värld som brinner när solidariteten inte tycks räcka till en plats på äldreboendet för den som byggde landet. 

Så här växer spänningarna. Och folk drar egna slutsatser. Det är deras samhälle, deras skattepengar.

Det är de som röstar. Och när ett vacuum uppstår kan partier dra nytta av det. 

Populister missar aldrig ett tillfälle att koka sin brygd på människors rädslor och enkla lösningar.

Att mer prata om andra partier än att ta strid för egna uppfattningar går inte när partier utan ansvar fångar varje chans och gör allt för att odla oro och överdriva. 

Det blir svårt att lyfta problem för vad de verkligen är, utan överdrifter, då det upplevs som blekt och tafatt i en sådan konkurrens. 

Vad vill Socialdemokraterna med Sverige, vilka hinder finns och hur rivs de?

Det måste socialdemokratin svara på. Med trovärdighet. Inte förringa de problem som finns, men heller inte överdriva dem. 

Om vanligt folk inte upplever att Socialdemokratin gör det är det lätt att de riktar sin nyfikenhet mot ett parti som aldrig behövt ta minsta ansvar och som därför kan locka utan att ha svar

Jimmy Jansson (S)

En bra början är att börja lyssna på, just det, vanligt folk.

Socialdemokratin måste övertyga genom att ta strid för välfärden, mota oron vanliga människor bär på i grind och slåss för trovärdiga lösningar som inger hopp om framtidstro, trygghet och mer jämlikhet. 

Socialdemokratin måste vara mer övertygande än de förenklande krafter som har samma oro som sin livsluft.

Där krävs mycket mer av arbetarrörelsen än vad vi ser för närvarande. Det är vad striden handlar om till syvende och sist.

Att vara mest övertygande och trovärdig i ord och i handling när det kommer till att beskriva vår tid här och nu och dra upp linjerna för framtiden. 

Det finns brister idag. Det är problemet. Men vad händer med vanligt folks villkor om socialdemokratin går förlorande ur striden?