Senast år 2021 ska jobbmatchningen skötas av externa aktörer, inte av Arbetsförmedlingen. Det är kärnan i den stora reform som sjösattes i och med januariavtalet. 

I början av oktober skrev Arbetet om att kraven på externa jobbmatchare kan bli lägre än vad de är i dag. Det enligt ett rapportutkast tidningen då hade tagit del av. Bilden bekräftas nu i den färdiga rapporten från myndigheten. 

”Jämfört med dagens tjänst stöd och matchning kommer kraven på till exempel egna lokaler, specifik kompetens hos personalen och specifikt innehåll troligen vara lägre. Detta ökar flexibiliteten för aktörerna och ökar möjligheten att minska kostnaderna”, står det i rapporten. 

En annan het fråga i debatten har varit den som gäller likvärdig service för de arbetssökande i hela landet. Särskilt i ljuset av att över hundra arbetsförmedlingskontor ska läggas ner.

I rapporten från Arbetsförmedlingen rekommenderas att ersättningen till matchningsföretagen ska kunna bli högre i vissa delar av landet för att locka dem att etablera sig där.

Jobbmatcharna ska, enligt Arbetsförmedlingens förslag, få ersättning både för att ta sig an deltagare och för när deltagaren får jobb eller studieplats. Ersättningsnivån ska också variera beroende på deltagarens förutsättningar och stödbehov, enligt rapporten. 

Därtill anser Arbetsförmedlingen att matchningsbolag ska få lägre bonus om en deltagare får ett subventionerat jobb jämfört med ett arbete där arbetsgivaren betalar hela lönen själv. ”Detta motiveras med att en subventionerad anställning är ett delmål på vägen mot långvarig sysselsättning. Det finns också en risk för överutnyttjande av subventionerade anställningar” står det i rapporten. 

Så här kommenterar Arbetsförmedlingens generaldirektör Mikael Sjöberg rapporten i ett pressmeddelande: 

– Det här är en väldigt stor och genomgripande förändring som är möjlig att genomföra. Men det snabba tempot då reformen enligt januariavtalet ska vara genomförd 2021 ställer särskilda krav på processen kring reformeringen och är en riskfaktor.

Mikael Listh, ordförande för Seko på Arbetsförmedlingen, menar att tempot har varit alltför högt.

– Vi tycker att reformeringen är för forcerad. Vi har flaggat för att det har gått för fort och jag har svårt att tro att det kommer att gå, säger han.

Han kan inte svara på vad förslagen i rapporten skulle innebära för Sekos medlemmar på Arbetsförmedlingen. 

– Är det så att vi ska hålla på med ren myndighetsutövning, upphandling, granskning och kontroll? Ska vi ansvara för lov-systemet eller ska det också automatiseras? Oavsett vad vi ska fokusera på så kommer arbetsförmedlarna inte ha samma roll, så vi måste fundera på hur vi ska omhänderta det.

Även Fredrik Andersson, ordförande för ST på Arbetsförmedlingen, ser risker med den planerade reformen. 

– Det finns risk för att det blir katastrofalt att lägga ut allt på externa aktörer. Om vi jämför med Australien så hade de åtta till tio år på sig att sätta systemet. Här ska ett mer omfattande system privatiseras på ett och ett halvt år. I dag finns ett upparbetat sätt att jobba på. Jag har svårt att tänka mig att det blir billigare eller ens är genomförbart.

Risker som AF pekar ut i rapporten

Tidsplanen: Arbetsförmedlingen konstaterar att reformen är möjlig att genomföra till år 2021, men med större risker än med ett mindre pressat tidsschema.

Legala risker: Ett stort antal lagar och regler måste ändras innan systemet kan vara på plats: ”En risk är att dessa, givet de förhållandevis långa ledtider som är förknippas med exempelvis lagstiftande arbete, inte fullt ut hinner genomföras innan reformeringen är avsedd att vara fullt ut genomförd.”

Tekniska risker: Det nya systemet kräver omfattande digitala satsningar, både när det gäller bedömning av de arbetslösa och när det gäller att föra över information om de arbetssökande mellan olika aktörer. Arbetsförmedlingen ser att det kan vara svårt att ha alla delar på plats i tid till år 2021.

Kompetensrisker: Arbetsförmedlingen konstaterar att mycket av den övergripande kompetensen som i dag finns samlat i myndigheten riskerar att gå förlorad när ansvaret sprids på fler aktörer. Det finns även risk att AF inte hinner skaffa den nya kompetens som kommer behövas i det framtida systemet.

Integritetsrisker: Myndigheten hanterar stora mängder skyddsvärd information om individer, till exempel hälsa, ekonomi och sociala problem. Information som i framtiden i större utsträckning behöver delas med externa aktörer.

Risk för felaktiga utbetalningar: När de externa aktörerna får större ansvar för kontakterna med arbetsgivare ökar risken för missbruk av anställningsstöd till oseriösa arbetsgivare.