Diabetes är en av de vanligaste sjukdomarna i Sverige. Kunskap om den kan rädda liv. KA frågade några kommunalare med diabetes vad vanligt folk bör kunna om sjukdomen.
Omkring en halv miljon svenskar lever med diabetes, och därmed är det en av Sveriges vanligaste sjukdomar. Ändå upplever många som har diabetes att folk i allmänhet har dålig kunskap om sjukdomen.
KA har intervjuat flera kommunalare med diabetes, och frågat dem vad de tycker att folk borde veta. Det som flest tycker är viktigast är att folk vet vad de ska göra om någon med diabetes blir akut dålig. Om blodsockret blir för lågt kan personen få hjärtklappning, bli darrig, svettig, förvirrad och till slut förlora medvetandet. Då krävs snabb hjälp.
– Minuter är livsavgörande för en diabetiker, säger kocken Jimmy Nilsson som har diabetes typ 1.
Här berättar han om när detta hände honom en dag på jobbet. Där kan du också läsa vad du ska göra om det händer någon i din närhet.
Läs också: Jimmy var nära att svimma på jobbet
Även i vården kan kunskapen vara dålig, enligt dem vi har intervjuat.
– Jag har fått skrämmande förslag om vad ska jag göra när jag är hos en kund i hemtjänsten med diabetes, säger Ida Lydén.
Hon har diabetes typ 1 och har därför stor kunskap själv. När en kund har lågt blodsocker måste hon ändå ringa till sjuksköterskan för att få instruktioner.
– Sjuksköterskan har sagt: Ge insulin och ge mat. Och jag vet att ger jag insulin kan kunden dö, säger Ida Lydén.
Exemplen ovan visar att kunskap om diabetes kan vara livsavgörande. Men många med diabetes störs också av att folk har felaktiga föreställningar om hur det är att leva med diabetes, och vad som orsakar sjukdomen.
– När jag gick i högstadiet var det de som sade att jag fått diabetes för att jag ätit för mycket godis, berättar undersköterskan Emma Taengh Åkesdotter.
Hon har diabetes typ 1, och hur mycket godis och andra sötsaker man äter har inget som helst samband med den sjukdomen. När det gäller diabetes typ 2 kan det finnas ett visst samband.
– Men det hjälper ingen att man skammar eller skuldbelägger någon för vad de har ätit eller vad de äter, säger Emma Taengh Åkesdotter.
