Papperslösa som får 30 kronor i timmen för att sy gardiner som sedan säljs till svenska kommuner och myndigheter som Skatteverket och Polisen. Arbetets avslöjande i måndags om den svarta gardinfabriken i Malmö väckte stor uppmärksamhet. 

Reportaget är ett ”typexempel på hur det går till”, menar Elinor Torp, journalist på Dagens Arbete och författare till flera uppmärksammade böcker om arbetslivet.

– Det är just hos offentliga upphandlare man ofta hittar svartarbete en liten bit ner. Och det är exakt som det beskrivs i Arbetet.

Elinor Torp är aktuell med reportageboken ”Vi, skuggorna”, som släpps i dag, 15 oktober. Den handlar om de människor som lever och arbetar i den svarta delen av Sveriges arbetsmarknad. Människor som sover inuti bilverkstäder, i skogen och på byggen. 

Hur omfattande är det här skuggsamhället i Sverige i dag?

– Det är det som är så svårt att säga, för de här personerna jobbar ju under myndigheternas radar. De existerar inte i Sverige och är en blandning av asylsökande och personer som inte ens existerar i myndigheternas arkiv. De jobbar för företag nere i leverantörsleden under offentliga upphandlare, men även under de stora byggbolagen, säger Elinor Torp som dock menar att fenomenet blivit vanligare.

– Myndighetspersoner ute på fältet säger att det har vuxit väldigt mycket de senaste sex åren. Och det har att göra med vissa politiska beslut som fattats.

Besluten hon syftar på är bland annat de nya regler för arbetskraftsinvandring som infördes av Alliansen och Miljöpartiet, nedläggningen av Arbetslivsinstitutet och färre kontroller från Skatteverket och Arbetsmiljöverket.

Hon menar också att myndigheterna inte har arbetat lika effektivt med frågan som de i våra grannländer. 

– I Norge har man till exempel ett a-krimcenter där man sitter tillsammans och i Finland är man mycket effektivare och slår till direkt med sanktionsavgifter. Men samarbetet börjar komma igång lite i Sverige också med projektet Osund konkurrens.

Har upphandlande myndigheter för dålig koll?

– Det kan jag tycka. Okej att man inte gör business direkt med kriminella, men om man sluter ett avtal så måste man se hur avtalen efterlevs. Man måste åka ut i den så kallade verkligheten och undersöka vem som syr ens gardiner.