Ny rapport: De odlar ditt ris men kan inte äta sig mätta

Ett växthus har smällts upp på Norrmalmstorg i Stockholm. Där inne går det att få en trerätters lunch för två kronor.

• Rostad tomatsoppa med krutonger.

• En skål med ris från Pakistan med tofu, mango och melon med mera.

• Gino med vit choklad, riven kaffeböna och vindruvor ifrån Sydafrika, till efterrätt.

– De som producerat maten går ofta och lägger sig hungriga, säger Tim Gore, Oxfams internationella matexpert.

Biståndsorganisationen har tagit fram en rapport som handlar om villkoren för livsmedelsarbetare. Arbetares rättigheter kränks, lönerna är låga och diskrimening är vanligt förekommande, visar rapporten.

Tre fjärdedelar – av de 530 livsmedelsarbetare som tillfrågats i Filippinerna, Ecuador, Costa Rica, Peru och USA – uppger att de inte har råd med mat och bostad.

I samband med lanseringen av rapporten så har Oxfam öppnat ”Restaurang Mål 8” som håller öppet för allmänheten under helgen och där priset för maten, två kronor, motsvarar den summa som livsmedelsarbetarna får för sina råvaror.

Tim Gore kryddar trerätterslunchen med berättelser om arbetares villkor.

– Tomaterna i soppan är plockade i Italien som har några av de värsta arbetsförhållanden man kan tänka sig, säger han.

I Italien är det vanligt att migrantarbetare jobbar med att skörda frukt. Lönerna ligger, enligt Oxfam, ofta kring fyra, fem euro vilket är långt under de åtta euro i timmen som står angivet i kollektivavtalen.

Dessutom tvingas de betala för transport ut till fruktfälten och för vatten och boende som ofta saknar både elektricitet och rinnande vatten.

Riset som ingår i huvudrätten är odlat i Pakistan där många av risbönderna uppgett att deras inkomst är så låg att de inte kan äta sig mätta.

I indiska delstaten Assam så måste staten dela ut ris till teplockarna eftersom deras löner inte räcker till att köpa det allra nödvändigaste.

Frukten som ingår i efterrätten har, enligt Oxfam, producerats av arbetare som hanterat kemikalier och besprutningsmedel som kan skada deras hälsa.

Tim Gore uppger att det stora problemet är att dagens affärsmodell för livsmedelsproduktion leder till att skapa knapra villkor för de anställda.

Priserna pressas och knappa marginaler gör att odlarna har svårt att kräva högre ersättning.

Det är endast en liten del av priset i affären som går till de som faktiskt producerar maten. De indiska teplockarna i Assam får endast 1 procent av det pris som teet säljs för i europeiska butiker.

Oxfams sammanställning visar även att livsmedelskedjorna har ökat sin andel av det pris som tas ut i affären.

Biståndsorganisationen jämförde två matkorgar och 1996/1998 så gick 43,5 procent av priset till handeln. 2015 var motsvarande siffra 48,3 procent.

Samtidigt har arbetarnas andel minskat från 8,8 procent till 6,5 procent av priset under samma tidsperiod.

Trots detta finns det ändå flera positiva signaler som tyder på att villkoren kan komma att förbättras.

Flera euroepiska länder har stiftat lagar som innebär att storföretag måste garantera att deras produktion inte bryter mot mänskliga rättigheter.

Även på EU-nivå är en liknande lagstiftning på gång, Human rights due diligence.