Visentskötaren har ett ”fullständigt unikt” jobb
Målet är att de här stora gräsätarna ska ut i det fria, men fram tills dess sköter Rikard Wiklund visenter i en park. Följ med honom på en arbetsdag.
Det finns cirka 25 visenter på gården. En tjur kan väga upp emot ett ton, och säkerheten är a och o : ”Jag har jobbat med att bygga bort alla risker”, säger Rikard Wiklund.
Rikard Wiklund lyfter på kepsen med Avestas logotype: en stiliserad visent. Eller europeisk bison som bjässedjuret också heter.
– Gillar ni att gå? Jag går ju runt anläggningen varje dag, säger Rikard Wiklund, stryker över håret, trycker ner kepsen igen. Framme vid det stora hägnet visar han hur trästängslet förstärkts med dels en stenmur innanför, dels en stålvajer som hindrar djuren från att slita upp slanorna (träribborna) med sina kraftiga horn.
– De är urtidsdjur, man vet aldrig när lugnet förbyts mot full fart.
Och så nyper han sig demonstrativt i armen:
– Jag ryser. Det är fullständigt unikt att få vara här, säger han, Sveriges enda visentskötare på heltid.
Som 12-åring började han fundera på att bli bonde. Tänk att det var ett yrke, att leva på att ha djur!
Men tiderna förändras. Nu krävs en sådär 200 kreatur för att få verksamheten att gå ihop, poängterar han, som själv haft några fjällkor.
Om Rikard Wiklund
Ålder: 46.
År i yrket: 16.
Utbildning: Uppvuxen på gård, lärde sig tidigt att ta hand om kor. Upplärd av parkens veterinär. Specialutbildningar på Kolmårdens djurpark.
Lön: 35 000 kronor i månaden. Då ingår tillägg för personal- och djuransvar, och visst ansvar för inköp till driften. Plus ständig bakjour.
Bäst med jobbet: Årstiderna och att få se kalvar födas, växa upp och återintroduceras i det vilda.
Sämst med jobbet: Att behöva avliva ett djur som blivit sjukt eller skadat: ”Det är för sorgligt”.
Så dök då i stället den här möjligheten upp. Sedan 2003 kan han titulera sig visentskötare, sedan 2007 också föreståndare för parken.
Efter första världskriget fanns det 54 visenter i Europa och de härstammade från endast tolv individer.
Intendenten på Skansen i Stockholm blev ordförande för ”sällskapet för visentens räddning” och hans goda vän Axel Ax:son Johnson, ägaren av Avesta järnverk, upplät mark att förvara djuren på.
Sedan dess har aveln fortgått i brukets ägo. Så kom det sig att även järnverket med dess olika ägare lät stålets styrka symboliseras av det tidigare utrotningshotade kraftdjuret.
Finska ägarna Outokompo ville däremot göra sig av med den udda biverksamheten.
– Kommunen fick så att säga parken i knät 2005. Trots lågkonjunktur och finanskris, så bygger man den här parken! Och det är inget jippo, utan seriös avelsverksamhet, säger Rikard Wiklund medan tonerna från en musikförenings årliga uppträdande sprider viss oro bland djuren.
Parken är öppen för allmänheten under sommarhalvåret. Några gungor, ett kafé — mer behövs inte, säger han.
Målet är att de här stora gräsätarna ska ut i det fria. Det sker redan i nationalparker i Rumänien och Ryssland. Här i landet pågår en diskussion.
– Jag hoppas att jag får vara med om att släppa ut dem i Sverige, innan jag går i pension om 20 år.
En arbetsdag med Rikard Wiklund
7.30 Kommer till jobbet
10.00 Parken öppnar
11.00 Pappersarbete
12.00 Lunch
13.00 Flyttar djur
14.00 Blodprover
14.30 Utfodring
16.30 Slut för dagen
Om djurskötare
Utbildning: Grundutbildning på gymnasiets naturbruksprogram. Djurparkerna har egna vidareutbildningar.
Minimilön: 22 027 kronor i månaden för djurskötare i djurparker, och för en arbetande förman 25 691 kronor.
Antal i Sverige: En (1) visentskötare på heltid i landet. Antalet helårsanställda i parker knutna till Svenska Djurparksföreningen är cirka 700, varav 135 är djurvårdare. Därtill kommer runt 2 700 säsongsanställda, varav 253 är djurvårdare.
Fackförbund: Kommunal.
Framtid: Antalet djurparker är begränsat, där är behovet störst på sommaren. För djurskötare av lantbrukets husdjur väntas konkurrensen vara låg de närmaste fem åren.
Källa: Arbetsförmedlingen, Kommunal, Svenska Djurparksföreningen (siffror från 2013–2019).
