LO: Så ska Sverige bli världens mest jämlika land igen

Ett 20-tal delrapporter och 115 konkreta förslag på hur Sverige återigen ska bli världens mest jämlika land är resultatet av LO:s jämlikhetsutredning. 

Det var efter ett kongressbeslut 2016 som LO tillsatte utredningen som letts av Marika Lindgren Åsbrink.

Efter två och ett halvt års arbete är det alltså dags att presentera resultatet. 

Mycket är lika som för 40 år sedan

Även om Marika Lindgren Åsbrink ägnat sig åt jämlikhetsfrågan i många år och det inte handlar om några helt nya uppenbarelser för hennes del, så har arbetet varit givande.

– Jag har stärkts i uppfattningen att väldigt mycket av det som bidrog till att Sverige var världens mest jämlika land för 40 år sedan, det fungerar fortfarande i dag. Det är inte så att världen är helt annorlunda och att det är helt andra saker som skulle krävas, utan på ett övergripande plan är det samma saker som skulle fungera.

Att nå hög och långsiktigt hållbar jämlikhet handlar både om att motverka klyftor i efterhand och att förhindra att de uppstår, menar Marika Lindgren Åsbrink.

– I Sverige har man gjort det genom omfördelning, genom välfärden och genom facket. De tillsammans har bidragit till en högproduktiv ekonomi, tillväxt men också hög jämlikhet och en acceptans för förändring hos människor.

Inkomstskillnader ökar kraftigt

Ett problem som hon ser är styrkeförhållandena, både på arbetsmarknaden och i samhället i stort.

– Samhället är en ständig förhandling. Och i den förhandlingen måste man rusta människor för att de ska kunna kräva så mycket som möjligt. Det gör man framför allt genom facket och välfärden. Om man rustar människor att ställa höga krav så minskar man risken för att klyftor uppstår.

Facket är så klart det mest grundläggande. En av de mest centrala fördelningskonflikterna är hur man fördelar produktionsresultatet. 

Och då är facket ett svar på det, hur man rustar arbetstagarna i den förhandlingen. Ju högre löneandel, desto större chans till hög jämlikhet.

Utredningen konstaterar av vi har kraftigt ökande inkomstskillnader. 

Något som främst beror på att kapitalinkomsterna ökat kraftigt och det kommer bara de rikaste till del. 

Samtidigt har vi fortfarande relativt små löneskillnader jämfört med andra länder. 

– Det är inte den förhandlingen som är det grundläggande problemet, än så länge. Det beror på den arbetsmarknadsmodell vi har, att vi har fackliga organisationer som lyckas få till lönehöjningar och kollektivavtal som täcker nästan alla i Sverige. Men det finns ingenting som säger att den utvecklingen kommer att fortsätta. Och framför allt inte när organisationsgraden är fallande.

Enligt henne är den viktigaste slutsatsen i utredningen att det är politiskt möjligt att vända utvecklingen mot ständigt ökande klyftor. 

Men det kräver politiska beslut. 

– En hel del av det som byggt svensk jämlikhet har vi låtit förfalla och det skulle man behöva rusta upp, men vissa saker måste man såklart uppdatera eftersom verkligheten inte är likadan i dag som i början av 80-talet. Men de övergripande mekanismerna är desamma: Facken, välfärden och en högproduktiv ekonomi.

Lättnader för rika hjälper inte alla

Flera saker har bidragit till den utvecklingen. Dels handlar det om en globaliserad ekonomi där finansmarknaden fått en ökad betydelse. 

Då äger man inte lika mycket av politiken i Sverige, och det har varit en orsak till att kapitalinkomsterna har dragit iväg.

Sedan är det ett antal politiska beslut där man har skurit eller inte räknat upp försäkringar och bidrag i samma takt som lönerna ökar. 

Mycket berodde på 90-talskrisen som hade en stor effekt som fortfarande lever kvar, men även flera beslut under de borgerliga regeringarna där man skar i a-kassan och liknande.

Hon ger inte mycket för teorier om att lättnader för de rikaste ger en nedsippringseffekt där välståndet letar sig neråt så att alla får ta del av deras framgångar.

Hon konstaterar att sådana teorier prövats politiskt väldigt länge och i många länder och man kan därför utvärdera dem rent vetenskapligt. 

– Forskning konstaterar att det inte är så att ojämlikhet är en förutsättning för tillväxt utan tvärtom kan ojämlikhet vara skadligt för tillväxten. Det är inte så att hungriga vargar jagar bäst, hur hungriga de än blir.

Artikeln är tidigare publicerad i Arbetet som tillsammans med Fastighetsfolket och fem andra tidningar ingår i LO Mediehus.