Snart presenterar regeringens sin nya reform utvecklingsledighet.

Den som har fast jobb kan få pengar motsvarande a-kassa för att plugga.

Utvecklingsledighet är Miljöpartiets baby.

Det påminner lite om det gamla friåret, som också var Miljöpartiets idé, men ställer krav på studier.

Friåret ställde inga krav alls: Då kunde man ägna sig åt barnbarnen på heltid eller gå den där härliga drejningskursen man alltid längtat efter med 80 procent av lönen in på kontot varje månad. 

Vilket många också gjorde. Nio av tio tog ut friåret som ledig tid, enligt studier.

En stor andel tog också ut friåret ett år före pensionen. Friåret lades ner 2007.

Men alla var inte bara lösa och lediga. Mikael Möller tog ett friår 2005 för att starta ett företag för bilrekonditionering.

– Det fungerade jättebra för mig, jag fick en flygande start som egen företagare, säger Mikael Möller som slapp oroa sig för att få ihop till hyra och mat under företagets första trevande tid. Och han visste att han kunde återgå till sitt gamla jobb om firman gick under. 

– Nu efteråt kan jag se att jag hade stor nytta av friåret. Jag anställde folk och fortsatte driva firman ända tills jag fick barn, säger Mikael Möller som gärna ser att utvecklingstiden blir av om den stöttar företagande och rörlighet på arbetsmarknaden. 

Och det är det som är tanken bakom utvecklingsledigheten: lite som friåret men med tydliga krav på att man ska utbilda sig. 

Förslaget om utvecklingstiden finns i januariavtalet, där Miljöpartiet drev igenom det.

Det beräknas kosta cirka tio miljarder kronor i ersättningar.

Exakt vilka villkor som ska gälla – vem ska få vara ledig, för vad och hur länge – är dock inte klart än.

Det finns visserligen ett konkret förslag i en utredning, men den slutliga utformningen kommer först i statsbudgeten nu i höst. 

Ett fritt år blir utvecklingsledigheten definitivt inte. Enligt utredningsförslaget ska man få tid att studera på heltid i mellan tre och tolv månader.

Men man måste ha fast anställning sedan ett år och arbetsgivaren måste ge sitt godkännade.

– Det här är inget nytt friår, det är en arbetsmarknadsreform, säger Miljöpartiets ekonomisk-politiska talesperson Karolina Skog. 

– Vi vet att många svenskar går till ett arbete som de helst skulle vilja byta ifrån. De vet själva bäst vad de behöver göra för att få ett bättre jobb. Då kan en utvecklingstid ge dem den chansen, säger Karolina Skog.

Karolina Skog är öppen för att man kan få starta företag också, inte bara studera.

Förhandlingarna om villkoren pågår just nu i regeringskansliet. 

Enligt Karolina Skog var friåret inte så tokigt. Många tog kliv i karriären under friårstiden, och många som vikarierade utvecklade sig också.

Det håller arbetsmarknadsforskaren Linus Liljeberg inte riktigt med om.

Han har forskat på friåret och skrev ett remissvar till utredningen om den nya utvecklingstiden. 

Under friåret kom en tredjedel av vikarierna inte från arbetslöshet, utan från samma arbetsplats som den som blev ledig. Det visar hans studier.

Det finns en risk att utvecklingstiden ger samma begränsade effekt på arbetslösheten, tror Linus Liljeberg.

Den aktiva arbetsmarknadspolitiken är i fritt fall. Då är det är helt fel att skapa ett system för utbildning som bara riktar sig till dem som redan är väletablerade på arbetsmarknaden

Therese Guovelin, LO

Varken hackat eller malet, tycker han om utvecklingstid.

– Antingen vill regeringen satsa på vidareutbildning, och då finns det redan arbetsmarknadssatsningar för det, eller så vill man ge folk ledighet och tid att må bra, och då borde man ge dem friare händer. Nu verkar utvecklingstiden mest bli som ett parallellt studiemedelssystem, säger Linus Liljeberg.

Svenskt Näringsliv gillar inte förslaget.

– Friåret togs ut till tre fjärdedelar av kvinnor, och de fick sämre löneutveckling när de kom tillbaka. På det viset var det en kvinnofälla, säger Jonas Frycklund, biträdande chefekonom på Svenskt Näringsliv.

Motsvarande a-kassa i tre till tolv månader blir betydligt mer förmånligt än att plugga med studiemedel, menar han.

– Risken är att detta överutnyttjas, säger Jonas Frycklund. 

Dessutom får arbetsgivarna problem med att lära upp vikarier. Att arbetsgivaren måste godkänna ledigheten löser inga problem, enligt Svenskt Näringsliv.

– Arbetsgivaren vill inte gärna stå i vägen för någon, även om det handlar om utbildning som inte gynnar arbetsgivaren, säger Jonas Frycklund.

TCO är inte heller till sig av förtjusning. Åsa Odin Ekman, utredare på TCO med inriktning på utbildningspolitik och livslångt lärande, har tittat på utredningsförslaget.

– Det vi framför allt vänder oss emot i utredningen är att arbetsgivaren måste godkänna den utbildning som arbetstagaren vill gå, säger Åsa Odin Ekman.

Vi vet att många svenskar går till ett arbete som de helst skulle vilja byta ifrån. De vet själva bäst vad de behöver göra för att få ett bättre jobb

Karolina Skog, MP

Risken finns att utvecklingstiden går till utbildning som arbetsgivaren ändå borde tillhandahålla, anser hon.

TCO gillar inte heller tanken på att man inte kan studera på deltid. 

– Vi vill se mer flexibilitet i förslaget. 

Men mest kritiskt är LO.

– Den aktiva arbetsmarknadspolitiken är i fritt fall. Då är det är helt fel att skapa ett system för utbildning som bara riktar sig till dem som redan är väletablerade på arbetsmarknaden. Över 700 000 personer saknar fast jobb, många av dem kvinnor, och de lämnas utanför det här förslaget, säger Therese Guovelin, förste vice ordförande för LO.


Enkät: Är utvecklingstid ett bra förslag?

Michaela Wilmot 44 år, arbetslös
– Ja, det låter toppen. Att man ska få en chans att utveckla sig på det sätt som man själv vill, varför inte? Och samtidigt ger man andra en chans att komma in på det jobb man hade. Bra.
Olle Wallin 74 år, pensionär
– Nej, jag är tveksam till detta. Jag har själv bytt karriär rejält, men jag har vuxit upp med att man får klara sig själv. Hur mycket av livet ska egentligen läggas till rätta? Det här känns lite som ett lyxförslag. 
Beatrice Lugano 45 år, egenföretagare, konsult
– Ja, det här är ett bra förslag. Jag kan tänka mig att många kanske tror att folk skulle försöka utnyttja systemet, kanske gå utbildning som inte är så krävande eller så. Men jag tror inte den risken är så stor. 
Måns Boström 38 år, gymnasielärare
– Jag har faktiskt funderat på att starta eget på något sätt, så om det skulle omfattas så vore pengarna välkomna. Allra helst om man fick studera på deltid. I mitt jobb är det många som jobbar tio-femton år och sedan ser sig om efter en ny karriär. 
Ingrid Emriksson 61, egenföretagare
– Nja, inte för mig, jag vill inte gärna ha bidrag över huvud taget, jag vill klara mig själv. Men jag kan se att det finns ett behov av ett sådant här förslag. Principen är bra.