Oljudet från en piratkopierad sverigedemokrati
Arbetets krönikör om ett oväntat musikfynd med svenska rötter i USA:s kassettutbud.
Min vän åkte till USA och kom hem med en present: en kassett med Sverigedemokraterna.
Bandet alltså, inte partiet. Eller, band och band. Det är en definitionsfråga.
Bakom det glossiga gula omslaget med titeln ”Bevara Sverige svenskt” döljer sig det som brukar kallas noise, industri eller power electronics.
Rent oljud, inte musik.
Hatat barn har många namn bland de som vill visa att de är lite för svåra för mainstream.
Två sidor på kassetten, två så kallade låtar: ”Svenskarna FÖRST!” och ”VARNING! Till Svenska Flickor!”.
Statiskt brus, distortion, skadliga frekvenser, glaskross, oigenkännliga vrål – kombinerat med Jimmie Åkessons hela prata från SD:s valfilm 2017.
Det låter som om någon drar en stålstol över ett betonggolv samtidigt som Jimmie domedagsmässar att invandring och mångkultur är väldigt dåligt.
Raka motsatsen till den sorts konst och kultur SD:s kärnväljare vill ha, sånt man begriper: tavlor föreställande röda hus med vita knutar, Zornkullor, Kalle dussins likfärd, sillamackor, t-shirts med tribals, inspirerande citat i kursivt.
Min vän grävde upp kassetten, utgiven 2018, i en skivaffär i New York.
Nu för tiden räcker det inte att simpelt dista och göra kakafoni av tankegångar som 2019 lika gärna kan ha Ivar Arpi eller Expressens ledarsidor, som avsändare
Hon prutade ner den från sju till tre dollar med motiveringen ”hey, do you know this is fascist?” eftersom hon förstod att det här, det vill Krille ha.
En korrekt iakttagelse.
Som gammal borderlineanhängare av JVVF – Jag vill vara farlig-kultur – är jag uppvuxen med Flashback på papper, Mansons nuna som ikon, seriemördarefetischism och black metal-mord.
Då är det svårt att motstå en sådan här obskyr utgåva. Sverigedemokraterna på kassett kommer att passa perfekt bredvid Nürnbergrättegången på rosa vinyl.
Skivbolaget som släppt Sverigedemokraterna heter Fusty Cunt Tapes (ja, slå upp vad det betyder ni) och har ett verklighetsfrämmande analt samlag som tecknad logotyp.
De utlovar ”fokus på militant perversion och fördärv”, och har riktiga ihjälskjutna barn på kassettkonvoluten.
Fusty Cunt Tapes har prånglat ut över tvåhundra utgåvor med diverse olyssningbart oväsen.
På sin hemsida marknadsför den amerikanska etiketten Sverigedemokraterna på svenska: ”Swedish political power electronics. Inte för den svaga. Köp inte om detta material får dig att gråta.”
Men något stämmer inte med Sverigedemokraterna, bandet.
På kassettens omslag har man kombinerat gamla SD:s rena sieg heil-estetik, vikingar och ”Sverige åt svenskarna”, med dagens mesiga snirkellogga och gulliga blåsippa.
Jag gråter inte. För det känns så uppenbart fejk.
Det låter som om någon drar en stålstol över ett betonggolv samtidigt som Jimmie domedagsmässar att invandring och mångkultur är väldigt dåligt
En katastrofalt misslyckad krock mellan skinnskalliga nazirötter och nutidens uppstädade mysnationalism.
Som de där motbjudande hipstertischorna där det står Beyoncé med Slayer-logga.
Älskar de ens Sverige?
Nej, vet ni vad, googleöversättande jänkare som lajvar svenskar?
Är syftet att JVVF-provocera PK-lyssnare till tårar med vit makt-politk får ni anstränga er mer.
Nu för tiden räcker det inte att simpelt dista och göra kakafoni av tankegångar som 2019 lika gärna kan ha Ivar Arpi eller Expressens ledarsidor, som avsändare.
Men! Är syftet snarare att göra precis tvärt om, tja, då är Fusty Cunt Tapes något på spåren.
För i korsningen mellan gamla och nya SD, Jimmie och spöklika mullrande missljud, så uppstår ett verk som i Avpixlat och Chang Fricks kikarsikten skulle dömas ut som vänsterextremistisk PK-konst.
Visst, måhända rätt elementär i det att det är vidöppna dörrar som slås in.
Men nog kan jag se Sverigedemokraterna, bandet, platsa på Liljevalchs vårsalong.
Och de enda som blir provocerade av den sortens konst, är väl Sverigedemokraterna, partiet.
