”Arbetarrörelsen har glömt de hedersförtryckta”

I över 100 år har arbetarrörelsen kämpat för fackliga och andra mänskliga rättigheter.

Det man brukar glömma i debatten är att arbetarna också kämpade mot förtryck.

Det är dessa kampbröder – och systrar – som har gjort det möjligt för oss att i dag ha de privilegier som många andra länder saknar. 

Samtidigt välkomnade Sverige gästarbetare från många andra europeiska länder från till exempel Libanon.

Sveriges bana mot det mångkulturella samhället tog sin fart.

Med det kom kebaben, pizzan, pastan, det indiska köket och mycket annat kulinariskt. Men också baksidan. 

Fadime var vår dotter och syster i arbetarrörelsen. Detta illdåd bör jämföras med skottet i Ådalen.

Ett begrepp som man numera oftast hör är hedersförtryck eller hederskultur.

Det är inte förknippat med någon religion eller kultur, utan förekommer i Asien, Mellanöstern och Afrika. 

När man började prata om hedersvåld och hedersmord var det många som relativiserade det och ansåg det som vanlig misshandel eller mord, vilket är fel. 

Nu fick vi lära oss att en far kan straffa sin dotter för att hon kanske vanärat familjens heder bara för att hon pratat med en kille.

Inte bara det, flickan kontrolleras av kollektivet. Något som skiljer sig markant från den svenska kulturens individualism. 

Debatt och diskussion om hedersvåld blev dock kväst i anklagelser om rasism mot dem som kämpade mot det. 

Inte förrän i början av 2000-talet kunde en sundare debatt ta sin form. Det hade sina kostnader, ofattbart höga sådana. 

Ett av de mest kända fallen är socialdemokratiska Fadime Sahindal som blev mördad av sin far.

Han ansåg att hon skämt ut familjens heder inför hela Sverige. 

Fadime var vår dotter och syster i arbetarrörelsen. Detta illdåd bör jämföras med skottet i Ådalen

Det blev rad debatter kring mordet och svenska samhällets bristande insyn i hedersproblematiken.

Socialdemokraten Nalin Pekgul var framträdande och den starkaste rösten för kvinnor i hederskulturer. Debatten dog snabbt, den mynnade ut i sanden. 

2015 fick vänsterns förortsfeminister nog, Zeliha Dagli, Amineh Kakabaveh, Inger Stark och andra gav debatten ett nytt liv, den om hedersrelaterat våld.

Samtidigt avtäckte de en annan tabubelagd fråga, den om hur religiösa fundamentalister radikaliserade ungdomar och begrepp som ”moralpoliser” fick nytt ljus.

Män som krävde att kvinnor i till exempel Tensta klädde sig anständigt. 

Jag förväntade mig så klart, jag och många med mig, att dessa arbetarrörelsens kvinnliga företrädare skulle få stöd av till exempel politiska partier på vänsterkanten samt fackförbundsrörelsen. 

Så blev det inte. I vissa fall blev det motsatsen, de blev motarbetade. 

Fältet lämnades öppet för till exempel liberaler i stället för det självklara, feminister och vänsterpersoner.

Det värsta var nog att kvinnorna ovan till och med blev kallade islamofober, rasister och ryktesspridare.

Riksdagsledamoten för Vänsterpartiet Amineh Kakabaveh blev nedtystad och utsatt för trakasserier av hennes egna riksdagskollegor i riksdagen och på sociala medier. 

Socialdemokraten Fadime Sahindal blev mördad för sin tro på frihet och rättvisa även för invandrarflickor i Sverige.

När man började prata om hedersvåld och hedersmord var det många som relativiserade det och ansåg det som vanlig misshandel eller mord, vilket är fel

Fadime var vår dotter och syster i arbetarrörelsen. 

Detta illdåd bör jämföras med skottet i Ådalen.

Varje kämpande arbetare mot förtryck som blir mördad eller riskerar att bli mördad, borde känna eller rättare sagt veta att de har arbetarrörelsen bakom sig. 

Vid ett frukostmöte under EU-valet berömde jag statsminister Stefan Löfven för att han är den första socialdemokratiska partiledare och statsminister som engagerat sig hårt i denna kamp. 

Under årskongressen i år sa han: ”Se det, hata det och bekämpa det!”.

Vilket jag också uppmanar hela arbetarrörelsen att göra det, med stöd från Internationalens första stycke: 

”…Störtas skall det gamla snart i gruset. Slav, stig upp för att slå dig fri!
Från mörkret stiga vi mot ljuset, från intet allt vi vilja bli.”