”Gör din röst hörd – annars hörs bara andras åsikter”

Det absolut starkaste och vassaste vapnet vi har är vår röst.

Med våra ord kan vi förvandla tårar till skratt, lycka till skräck, hat till kärlek.

Hur vi väljer att förmedla våra budskap och våra åsikter kan få den säkraste att tvivla och den förvirrade att våga. 

Ord är aldrig bara ord! Och vi är omringade av dem, hela tiden.

Hemma. På arbetsplatsen. I klassrummen.

På tåg och bussar. I våra telefoner. I en tid då vi är omringande av röster hela tiden undrar jag därför – gör du din röst hörd? 

Därför allt oftare är det inte orden som gör gott som ekar i min vardag.

I fikarummen, på offentliga platser och på sociala medier är det rösterna som talar om ”vi och dem” som hörs.

Som pratar om Sveriges förfall. Som talar om kaos och oro. Rösterna som bygger murar tar allt större utrymme. 

Och det som skrämmer mig mest dessa dagar är inte längre orden som hörs. Det är tystnaden från alla andra.

När rösterna som hörs blir enformiga. När hatet inte möter motstånd.

Hur ska då de som tvekar inför det som sägs och som letar efter sanningen få en chans att hitta en annan väg? 

Visst finns det problem i vårt samhälle och utmaningar som är svåra, men till skillnad mot rösterna som hörs vet vi att dessa aldrig löses genom att sitta och gnälla eller hata

Jag vet att jag är en av de lyckliga som faktiskt har en möjlighet att göra min röst hörd i större sammanhang.

Att jag som riksdagsledamot ges utrymme att komma till tals där jag som mamma, kvinna, lärare aldrig hade fått höras. 

Men min röst betyder ingenting om alla andra är tysta. Det är mammornas och pappornas röster kring matbordet som våra unga behöver få ta del av.

Det är arbetskamraterna i fikarummet som måste höras.

Det är de vänliga ansiktena på bussen som vågar säga emot hatat som gör skillnad.

Det är din röst som måste eka. 

Så därför frågar jag dig ännu en gång – gör du din röst hörd?

Eller är du en av dem som sitter tyst och hoppas att någon annan ska orka stå upp för dina åsikter? 

För jag är övertygad om att vi är fler. Många många fler. Men deras ilska skrämmer.

Deras plan om att skrika ännu högre och dumförklara alla som försöker säga emot lyckas när vi inte enar oss. 

Vi behöver inte tycka likadant. Vi behöver inte se likadana ut.

Vi behöver inte bilda familjer på samma sätt eller älska på samma sätt.

Men, och detta är ett viktigt men, vi måste respektera varandra!

Och förstå att vi tillsammans är starkare än hatet.

Visst finns det problem i vårt samhälle och utmaningar som är svåra, men till skillnad mot rösterna som hörs vet vi att dessa aldrig löses genom att sitta och gnälla eller hata. 

Så nu är min uppmaning till er, till dig; Var en del av lösningen!

Gör din röst hörd. Var en del av brobygget. Inte en del av muren.