Landets undersköterskor har fått nog. För nu räcker det med besparingar och nedskärningar. 

När vårbudgeten presenterades i april kom signaler om ännu mindre resurser till äldreomsorgen.

Detta blev gnistan som tände idén om ett uppror bland landets undersköterskor.

Sagt och gjort. Sedan dess har undersköterskeupproret vuxit och blivit till en landsomfattande rörelse. Både digitalt och genom fysiska manifestationer har tiotusentals samlats kring specifika krav. 

En lista med namnunderskrifter kommer under torsdagen att lämnas över till socialminister Lena Hallenberg tillsammans med de förbättringar upproret vill se.

Och kraven är verkligen inte orimliga. 

Undersköterskorna vill ha bättre arbetsvillkor, med avskaffade delade turer, bättre arbetstider och en upphöjd status.

Detta måste Lena Hallengren tillmötesgå, för vad är alternativet? 

Det handlar om att få ett en ekvation att gå ihop, både för de enskilda undersköterskorna så att fler stannar i yrket och fler söker sig dit i framtiden.

Men det handlar också om att få landet att hålla ihop över generationerna.

Våra äldre förtjänar en bra ålderdom och vårt välfärdsland måste satsa på dem som arbetar i den här sektor. 

I den ekvationen behöver det tillföras mer pengar. Både så att personalen kan göra sitt jobb och ha bra villkor, men också så att de äldre får bra liv.

Även kommunerna och regionerna bör ta sitt ansvar här, och av erfarenhet vet vi att de borgerligt styrda förknippats med rejäla neddragningar inom den här sektorn.

Landets äldre blir allt fler och naturligt nog behöver äldreomsorgen byggas ut, och det ganska rejält. För läget är redan i dagsläget alarmerande. 

Varannan kommun saknar äldre- och demensboenden enligt Boverket och väntetiderna är oacceptabelt långa i stora delar av landet.

Samtidigt får äldre lida av konsekvenserna efter Alliansregeringens privatiseringar inom hemtjänsten med stora nedskärningar och betydligt mindre hjälp i hemmet än tidigare.

Att bli gammal i Sverige är inte längre lika tryggt som tidigare. Det innebär inte automatiskt att omfattas av ett skyddsnät. Och detta är ju helt galet.

Att undersköterskorna kräver förbättringar är viktigt och det kunde knappast kommit mer lägligt.

Om några veckor presenteras regeringens höstbudget och socialministern kan inte negligera de måttfulla krav som undersköterskeupproret vill se.

För arbetssituationen har länge varit slitig för undersköterskorna. Arbetsvillkoren ofta dåliga och lönerna låga.

Genomsnittsinkomsten för en heltid är 25 896 kronor. Enligt Kommunal jobbar mer än hälften deltid med en snittlön på 15 600 kronor i månaden.

Samtidigt är undersköterskor landets vanligaste yrke.

Hela 136 000 svenskar arbetar på landets äldreboenden, i hemtjänst och inom hemsjukvården. Och det är ett kvinnoyrke, bara åtta procent inom gruppen är män.

Lena Hallengren måste tillmötesgå upprorets krav.

För vårt land skulle inte fungera utan undersköterskorna och deras viktiga arbete.

Det är hög tid att satsa på den eftersatta äldreomsorgen och ge undersköterskorna den uppskattning de förtjänar.