Angående nedanstående ledartext:
Sverigedemokraternas partikansli har hört av sig till Arbetet och vill att det tydligare ska framgå att de inledande orden om Sverige, svenskarna och offer i blod i Jimmie Åkessons tal i Almedalen är citat ur Vilhelm Mobergs essä ”Svensk Strävan” och inte Jimmie Åkessons egna ord.
Vi vill naturligtvis instämma i att så är fallet.
Ledarartikeln fokuserar dock på att syftet med att bygga talet runt essän ”Svensk Strävan” är att dela svenska medborgare i ett vi och ett dom, och att ifrågasätta alla svenska medborgares rätt att, oavsett religion och bakgrund, tillhöra gemenskapen.
Den analysen kvarstår.
Martin Klepke, politisk redaktör, Arbetet

Jimmie Åkesson ger sig på att göra en ny folkräkning i sitt Almedalstal.

Iklädd en I love Sölvesborgs-tröja utropar han att ”Sverige är vårt”. Till landets befolkning räknas inte de statistiskt beräknade tio miljonerna. Nej, utan att säga rakt ut vilka som uteslutits säger han att befolkningen består av 6,5 miljoner svenskar. 

Och Sverige är vårt.

Vad han menar med den markeringen överlåter han till lyssnarna att avgöra.

Och det är skrämmande att höra. Det är riktigt otäckt hur långt SD har gått i att öppet visa upp sin extrema nationalism och sin rasistiska grundideologin.

Det brukar sägas att det parti som har sista dagen under Almedalsveckan är förlorare. Att de per automatik får mindre uppmärksamhet då semesterlunken har infunnit sig i Sommarsverige.

Så kunde det ha varit även detta år om det inte hade varit för en sak: Almedalsveckan har egentligen bara handlat om Sverigedemokraterna.

Delvis liksom osynligt eftersom alla andra partier under sina dagar förhållit sig till SD i de frågor de lyft. Hur de ska prata om invandring, integration, mångfald eller assimilation. 

Tydligast blev det dock när Ebba Bush Thor försökte stjäla Almedalsshowen genom att på Vänsterpartiets dag, dagen innan Sabunis jungfrutal, lansera flashen att hon köttbullelunchat med Jimmie Åkesson. 

Men inte så förvånande är det inte KD som kom vinnande ur det märkliga utspelet. 

Som vanligt är det nämligen bara SD som vinner på att andra förflyttar sina positioner runt dem.

Så att få sista ordet, att få chansen att kommentera alla utspel som kommit, för partiet som allt egentligen handlat om, ska nog bara ses som en vinstlott för Sverigedemokraterna.

Och vinstlotten förvaltades väl på Almedalsscenen under söndagseftermiddagen i det gråmulna vädret.

Jimmie Åkesson ger oss en retorik som är ställd till sina egna väljare. Det är en uppmaning till alla dem som ännu inte vågar stå för sina SD-åsikter att våga göra det och till de inbitna supportrarna att bli ännu mer lojala. 

En befälhavares order till sina trupper att marschera, om man så vill. 

Begreppet ”svensk strävan” är den röda linjen i talet, vilket i sig ger en ytterligare förskjutning i att normalisera Sverigedemokraternas syn på nationen, på den för partiet så viktiga kulturen och den nedärvda essensen av svenskhet som de tidigare varit lite smusslande med.

Det är anmärkningsvärt att Jimmie Åkesson trots sin uppenbara maktposition och trots att SD är landets tredje största parti fortsätter gå framåt som en underdog mot etablisemanget.

Att genom en föraktfull ton ge sparkar till de andra politikerna som inte ser verkligheten som den är. 

Här behöver Åkesson synas i sömmarna. För i det auktoritära partiet som han tillhör är hans makt av ett helt annat slag än någon annan svensk partiledares.

Och sedan valet i höstas driver SD politiken i fler kommuner och regioner än någonsin tidigare. Dessutom driver de i sin egenskap av makthavare en antidemokratisk, polariserande politik var de än befinner sig. 

Detta är precis lika viktigt att peka på.

När Jimmie Åkesson avslutar med löftet att sänka bensinpriserna slår han huvudet på spiken i att visa exakt hur bakåtsträvande partiet är. Hur populismen i att vinna kortsiktiga poänger i relation till bensinuppropet blir viktigare än att ta klimathoten på allvar.

Det är inte bara det att han inte en enda gång nämner framtida generationer, barnen eller ungdomarna. Han pratar om de döda mer än någon annan Almedalstalare förmodligen gjort.

”Sverige är vårt sedan årtusenden, genom fädernas offer i blod”, säger Åkesson.

Låt oss hoppas att vi aldrig någonsin mer behöver höra sådana skrämmande ord eller ett lika aggressivt nationalistiskt tal under den så viktiga politikerveckan i Almedalen.