Nej, Sverige har inte och har aldrig haft varken ”skenande” eller ens ”höga” sjuktal.

Det största problemet med svensk sjuklighet är i stället att de få som ändå är sjuka aldrig vet om deras sjukdom kommer att godkännas av försäkringskassan.

Enligt en granskning av myndigheten Inspektionen för socialförsäkringar är det markant ofta omöjligt att se någon skillnad i vare sig insjuknande eller sjukdomsförlopp – eller skillnader i några kriterier över huvud taget – mellan personer som har fått respektive inte fått sin sjukdom godkänd av Försäkringskassan.

En del får sjukpenning, men många får det inte.

Svensk sjukförsäkring har alltså utvecklats till ett lotteri.

Får du en handläggare med kompetens att rätt bedöma ett läkarintyg kan du få sjukpenning när du är sjuk.

Får du en handläggare som i stället följer Försäkringskassans övergripande och av regeringen fastställda mål att till varje pris sänka sjuktalen i botten betraktas du som arbetsför och får inte ett öre.

Och ingen kommer någonsin att kunna se någon skillnad på den som får sjukpenning och den som inte får.

Detta är naturligtvis inte värdigt en rättsstat som Sverige. Myndighetsutövning ska inte baseras på godtycke och lotteri.

Hur kunde det då bli så här?

Flera avgörande skäl lyftes under ett LO-seminarium i Almedalen på onsdagen.

Robert Sjunnebo, enhetschef på LO-TCO Rättsskydd pekade på två närliggande orsaker.

Det ena är Försäkringskassan bedömning av läkarintygen. 

Här ska läkaren ange det patienten har problem med, det vill säga det man inte kan göra i jobbet.

Därmed öppnas naturligtvis en mängd mer eller mindre seriösa gissningar av vad man teoretiskt skulle sett kunna göra trots sina besvär.

Och det är dessa gissningar Försäkringskassan använder sig av för att avslå en ansökan om sjukpenning.

Försäkringskassans standardsvar när LO-TCO Rättsskydd påtalat orimligheten i deras avslag är nämligen att inte ifrågasätta vad den sjuke INTE kan göra på grund av sin sjukdom, men att de anser att det trots sjukdomen finns kvar en viss arbetsförmåga för andra jobb, på andra sätt och med andra rörelser och andra förutsättningar.

Och här kommer problem nummer två.

Försäkringskassan behöver nämligen inte ange vilka jobb de tycker att den sjuke kan klara trots sin ohälsa.

När brytpunkten för när arbetsförmågan ska prövas mot hela arbetsmarknaden kan Försäkringskassan alltså helt frankt föreslå att personen jobbar med något annat, utan att behöva ange vilka jobb de tänker på eller ens bry sig om ifall det finns några andra typer av luddiga jobb som den sjuka kan få.

Här har LO-TCO Rättskydd drivit fall till Högsta förvaltningsdomstolen för att få en ändring i denna människoförnedrande praxis utan att lyckas.

Sent omsider har nu regeringen tillsatt en utredning om en eventuell förändring.

Och visst är det bra. Men det är oacceptabelt att det dröjt så länge. 

Vår sjukförsäkring är precis som namnet anger en försäkring och inte vare sig ett lotteri eller något bidrag.

Kostnaderna för sjukförsäkringen har Sveriges arbetare betalat av många gånger om genom att avstå löneutrymme och betalat skatt.

Om liknande villkor skulle gälla i en privat försäkring skulle det orimliga bli tydligt, eller som LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johanssson uttryckte det: ”Man kan likna det vid en villaförsäkring där villan brinner ned. Om försäkringsbolaget då svarar att ’skorstensstocken är ju kvar, spänn upp ett tält över den så kan ni bo där’ så skulle det vara försäkringsbedrägeri”.

Det Sveriges arbetare dock inte behöver är förändrade regleringsbrev där regeringen säger åt Försäkringskassan att ta mer sociala hänsyn eller luddiga övergripande mål om en förändrad syn på arbetsförmåga.

Sjukförsäkringen måste vara transparant. Varje beslut måste kunna baseras på en klart utskriven regel.

Enligt Inspektionen för socialförsäkringar syns en snedrekrytering hos Försäkringskassan där normstyrda medarbetare ofta rekryteras och hos vilka den sociala dimensionen saknas.

De som gärna följer den hårda avslagslinje som Försäkringskassans ledning har stipulerat får alltså lättare jobb.

Vi måste ha en klar lagändring till stånd med givna kontrollerbara kriterier för sjukpenning. Först så blir sjukförsäkringen rättssäker.