För tio år sedan skulle förvåningen över Jonas Sjöstedts tal ha varit omöjlig. Men bara det faktum att talet innehöll konkreta förbättringsförslag blandat med visioner och politiska vägval gör det i dag unikt.

Sedan några år har nämligen det konservativa blocket och halva mittenblocket med Sverigedemokraterna som förebild övergivit visioner och förslag i sina tal och i sina debatter.

I stället har de fyllt tomrummet med att maniskt upprepa att allt går åt helvete.

Denna från extremhögern övertagna katastrofretorik har förändrat Almedalstalen. Borta är löften om en bättre värld.

Kvar är en uppiskad katastrofkänsla  vars enda syfte är att göra folk rädda, så rädda att de inte vågar annat än att rösta nationalistiskt, en klassisk strategi med grund i extremhögern.

Men Jonas Sjöstedt var kvar i de konkreta förslagens tidevarv när han faktiskt riktigt konkret förklarade vad Vänsterpartiet egentligen vill.

Bland annat att sex miljarder kronor bör satsas under de kommande tre åren på att förbättra landets kollektivtrafik och göra den billigare för resenärerna.

Med en månadskostnad som på flera håll kommer upp till runt tusenlappen per månad har kollektivtrafiken blivit en mycket hög utgiftspost för många lågavlönade.

Sjöstedt påminde också om de reformer Vänsterpartiet fick igenom under den förra mandatperioden.

Reformer som dock skrotades när den borgerliga riksdagsmajoriteten i höstas tog en knapptryckarpaus i sitt malande om den förestående katastrofen, röstade igenom M-KD-budgeten och i stället för gratis sommarresor för alla landets skolungdomar beslöt att sänka skatten för de allra rikaste – för att sedan fortsätta mala på med sin katastrofpropaganda.

Sjöstedt vill nu att de borttagna reformerna läggs tillbaka. Och här ska det bli intressant att se hur stark press Vänsterpartiet vill och kan sätta på den rödgröna regeringen.

För visst finns det svårigheter.

Även om Socialdemokraterna i stället för att regera med mittenstöd vänder sig mot vänster, som i Finland och Danmark, räcker det inte för att bilda en riksdagsmajoritet. Och det är tveksamt om Vänsterpartiet verkligen i skarpt läge vill fälla dagens regering och öppna fältet fritt för en konservativ minoritetsregering.

Likväl är det fullt möjligt för Vänsterpartiet att ställa kraven så pass skarpa.

Men det är nog ändå knappast troligt att så sker.

Likväl var det livgivande och uppfriskande med en partiledare som presenterade idéer och beskrev en väg framåt mot ökad jämlikhet och rättvisa.

Det var en skarp kontrast till Moderatledarens tal under gårdagen med 35 minuters katastroftänk och vars enda reformförslag stavades nedskärning.

På onsdagen talar den nya partiledaren för Liberalerna, Nyamko Sabuni. Då kommer den totala katastroftänkandet åter att sättas i fokus.

Nåväl, det var skönt att vi så här på tisdagskvällen ändå fick ett visionsrikt men kort avbrott i de konservativa Sverigehatarnas malande.