Arbetet Global

Få fackliga utrikesnyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global med Erik Larsson och Linda Flood

Några kvarter bort, i ILO-byggnaden, hänger Rolex. Schweizisk lyx för att visa människor från hela världen vilken tid det är. 

Och tid har varit själva kärnan under årets ILO-konferens. 

Det är hundra år sedan FN:s äldsta organ bildades och det finns i dag 187 medlemsländer. Trepartssystemet med fack, arbetsgivare och stater som bestämmer villkor för den globala arbetsmarknaden är unikt i FN-sammanhang. 

De senaste veckorna har deltagare manglat texter och bland annat försökt komma fram till en ny konvention. Tiden har varit knapp. Detta trots att det tröskats meningsformuleringar i flera år. 

Från morgon till kväll sitter de instängda i konferenslokaler och diskuterar. Att hitta i korridorerna är ibland värre än en orienteringsrunda i åttonde klass. 

Dörrarna är märkta med romerska siffror. Sal XVIII är viktig. Här inne har flera hundra delegater fört fram sina synpunkter om våld och trakasserier på jobbet.

Det är murrigt och mörkt. Tekniken är inte purfärsk och en renare heltäckningsmatta vore på sin plats. 

Desto finare är det i salen intill. Lite som ett rymdskepp – för att förstå kontrasten. Det skvallras om att Saudiarabien gick in och pröjsade dess renovering. 

En delegat skäller på en annan som står utanför byggnaden och röker. Alla FN-byggnader har i flera år varit rökfria, så även uteplatserna. 

I caféerna slingrar sig långa köer så fort det blir paus. En kaffe, muffins eller blöt liten baguettemacka för dyra slantar höjer blodsockret en stund. 

Kanske skulle kvällarna bli ännu senare om det inte vore för att tolkarna inte får jobba längre än till klockan 22, enligt avtal. 

Sedan åker tjänstemän och delegater till sina hotellrum. Där är det troligt att de sätter sig och rapporterar hem om dagen som varit, skickar några mejl, kollar senaste uppdateringarna i processen. 

De är på plats i Genève två veckor om året för att skapa bättre arbetsmiljö och se till att anställda inte sliter ihjäl sig.  

Men själva har de inte hunnit med middag under sina tolvtimmarspass i FN-högkvarteret.

Svenska delegater berättar att de därför bunkrar upp med kvällsmat i minibaren på hotellet.

Lampan släcks runt midnatt.