Arbetsdomstolen (AD) gör därmed en annan bedömning än tingsrätten, som ansåg att kommunen hade rätt att avskeda undersköterskan. Det innebar att hon själv skulle stå för rättegångskostnader på dryga 225 000 kronor.

Nu döms i stället kommunen att betala skadestånd till undersköterskan. Dels ett allmänt på 60 000 kronor. Och ett ekonomiskt skadestånd på 310 464 kronor. Kommunen får även stå för rättegångskostnader i såväl tingsrätt som AD. Vilket totalt blir dryga 322 500 kronor. AD blir sista instans.

Enligt kommunen hade undersköterskan tvingat upp en brukare från sängen på ett sätt som skadade henne, i form av rivsår på armen. Undersköterskan skulle också ha använt ett olämpligt språkbruk. Bland annat har hon kallat brukare för ”äckliga” och ”jobbiga”. Kommunen anser också att hon varit borta från jobbet utan lov.

En arbetsgivare får avskeda en anställd som ”grovt åsidosatt sina åliggande mot arbetsgivaren”. Men enligt AD är så inte fallet här. Undersköterskan har visserligen agerat ”burdust och hårdhänt” och förtjänar allvarlig kritik. Och språket är ”olämpligt och respektlöst”. 

Men det finns inga bevis för att våldet varit avsiktligt eller upprepande, vilket praxis kräver för avskedande. Och språket hon använt har varit i samtal med annan personal, inte gentemot brukare eller anhäriga.

Och den olovliga frånvaron som kommunen ansåg att hon sysslat med skedde 2010, det anser domstolen ligger för långt tillbaka i tid för att inverka på AD:s bedömning.

Domstolens ledamöter var enhälliga.