I dagarna möter Stefan Löfven sina regeringskollegor inom ramen för internationella arbetskonferensen inom ILO, som är den del av FN:s arbete som skapar goda arbetsvillkor för världens arbetstagare. 

På dagordningen för konferensen står ett beslut om en ny internationell konvention om skydd mot våld och trakasserier i arbetslivet – en fråga som berör miljontals arbetstagare, främst kvinnor, runt om i världen. 

Det är oklart om det finns ett tillräckligt stöd för de centrala delarna av denna konvention, bland andra stater och arbetsgivare.

Den svenska regeringen har tagit frågan om sexuella trakasserier och våld i arbetslivet på stort allvar på hemmaplan. 

Nu uppmanar vi regeringen att stödja arbetet genom att använda sin starka position för att aktivt och konstruktivt påverka andra stater och arbetsgivare att värna arbetstagares fysiska och psykiska trygghet och integritet.

I år firar dessutom ILO 100 år, ett betydelsefullt tillfälle att visa på de framsteg som kan göras när stater och arbetsmarknadens parter arbetar tillsammans för ett välfungerande arbetsliv

Våld och trakasserier, speciellt riktat mot kvinnor och andra särskilt utsatta personer på arbetsmarknaden, är mycket vanligt förekommande och har en direkt negativ inverkan på arbetstagares arbetsmiljö och villkor att försörja sig. 

Undersökningar och vittnesmål från arbetstagare runt om i världen har gjort det tydligt att det behövs en internationell satsning på att motverka riskerna att utsättas för fysiska och psykiska kränkningar. 

En ny konvention mot könsrelaterat våld i arbetslivet skulle spela en viktig roll som enhetlig internationell standard. 

De länder som i dag helt saknar lagstiftning på området skulle få ett grundläggande skydd. I länder som Sverige, skulle den gällande lagstiftningen kompletteras med exempelvis ytterligare förebyggande åtgärder och krav på ett mer aktivt arbete. 

Det är helt i linje med den politik som regeringen redan i dag nationellt vill se.

Den bästa grunden för framgångsrika och långsiktiga lösningar på arbetslivsproblem ligger i överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter och regering. Det är det vi brukar kalla den svenska modellen. Det gäller även på internationell nivå. 

En gemensamt överenskommen ILO-konvention skulle på samma sätt stödja arbetstagare i Sverige och runt om i världen utan att snärja stater och arbetsgivare vid åtaganden de inte kan fylla. 

I år gäller det. Kommer ILO -förhandlingarna att kunna fånga det momentum som den globala metoorörelsen gav upphov till? Ett 100-årsjubileum utan en konvention och rekommendation om ett anständigt arbetsliv i ordets verkliga bemärkelse vore inte anständigt. 

LO och TCO uppmanar den svenska regeringen att göra allt i sin makt för att få till stånd ett ratificerbart rättsligt instrument för att stärka världens arbetstagare genom ett skydd mot att utsättas för våld och trakasserier i arbetslivet.