”Dags för ett hållbart arbetsliv även för landets grisbönder”
I dag finns hjälpmedel som skulle förbättra arbetssituationen inom grisnäringen. Varför driver inte Arbetsmiljöverket och Kommunal ett hållbart arbetsliv för den här yrkesgruppen? skriver Elisabeth Adriansson, arbetsterapeut och egenföretagare.
Lunginflammation, ergonomisk belastning, ögoninflammation, feber, huvudvärk och trötthet.
Ett vanligt mående för Sveriges grisbönder och deras medarbetare till följd av en oacceptabel arbetsmiljö.
Grisnäringen tillhör de värst drabbade områdena inom jordbruket när det gäller ökad sjuklighet.
Kronisk bronkit, KOL och lunginflammation är allvarliga sjukdomar som grisbönder eller deras medarbetare som manuellt rengör stallarna ofta drabbas av som i sin tur leder till ökad risk för hjärtkärlsjukdomar.
Sveriges grisbönder och deras medarbetare som är fackanslutna till Kommunal, arbetar under förhållanden som inte var accepterade i annan industri för 50 år sedan.
Boven i dramat anses i första hand vara organiskt damm som kommer från strömedel, foder, mögel, torkad spillning och framför allt från hudavlagringar från grisarna.
I undersökningar har konstaterats att gällande gränsvärden för dessa mikroorganismer upp till fyrdubblas vid rengöring av stallarna.
De skadliga partiklarna är ofta för små för att filtrera bort med mask med partikelfilter.
Grisbonden eller dennes medarbetare får således sjukdomar i luftvägar och lungor med feber som följd, samt besvär i rörelseapparaten efter utfört arbete.
Detta med sjukskrivningar som följd av arbetet och stor risk att kroppen säger ifrån innan pensionsålder.
Varför driver inte Arbetsmiljöverket och Kommunal dessa frågor för att skapa förutsättningar som borde vara självklara i Sverige – ett hållbart arbetsliv för alla?
I dag arbetar cirka 1 500 personer i Sverige med rengöring av svinstallar.
På grund av att det är en utsatt arbetsmiljö köps ibland arbetskraft för tvättning av stallar in, ofta från östländer.
Inte sällan är det personer som redan är i en utsatt situation och som inte kan svenska lagar.
Det är en tillfällig arbetskraft som får göra ”svingörat”. Jag tror att det är få inom Arbetsmiljöverket som har kunskap om hur dessa människor har det.
Detta trots att de har ansvaret för att dessa människor också har rätt till en bra arbetsmiljö och ett hållbart arbetsliv. Detta är inte acceptabelt.
I dag finns hjälpmedel som avsevärt skulle förbättra arbetssituationen och skapa förutsättningar för ett hållbart arbetsliv.
Det finns kommersiellt lanserade tvättrobotar vilka medför arbetsmiljövinster både på luftvägssidan och på den ergonomiska belastningen.
Vissa av dem klarar mer än 80 procent av det manuella tvättarbetet vilket är en enorm arbetsmiljövinst.
Med en tvättrobot minskar man radikalt medarbetarens exponeringstid, exponeringens toxicitet och därmed uppkomna luftvägsbesvär.
Det finns även dimningssystem där högtryckssatt vatten dimmas via fast monterade dysor, med eller utan inblandning av olja.
Denna metod medför en markant sänkning av dammkoncentrationen med upp till 50 procent.
Varför driver inte Arbetsmiljöverket och Kommunal dessa frågor för att skapa förutsättningar som borde vara självklara i Sverige – ett hållbart arbetsliv för alla?