För att uppmärksamma att ILO fyller 100 år i år och att det i söndags var den årliga Arbetsmiljödagen arrangerade Svenska ILO-kommittén och Arbetsmiljöverket i förra veckan en konferens i Näringslivets Hus.

Arbetsmiljöfrågorna är viktiga och behöver verkligen lyftas. Dödsolyckorna på landets arbetsplatser har ökat under de senaste åren och förra året förolyckades en person i veckan. Under årets tre första månader förolyckades 18 personer.

Håller utvecklingen i sig kommer ett nytt dystert rekord att slås i år. Samtidigt ligger antalet arbetsskador och arbetssjukdomar kvar på en hög nivå och så stor andel som en tredjedel av landets arbetstagare uppger att de lider av arbetsrelaterad stress.

Sverige har ratificerat många viktiga ILO-konventioner som syftar till att värna arbetstagarnas arbetsmiljö, men en av de viktigaste konventionerna för att uppnå säkra och hälsosamma arbetsmiljöer bryter Sverige kraftigt emot.

För 33 år sedan ställde sig regeringen och en politiskt enad riksdag bakom ILO-konvention 161. I korthet förband sig Sverige att tillse så att alla arbetstagare har tillgång till den företagshälsovård som arbetet motiverar.

När konventionen undertecknades av Sverige hade närmare 90 procent av landets arbetstagare tillgång till företagshälsovård.

I dag har andelen sjunkit till 65 procent. Trots att man enligt konventionen förbundit sig att stegvis bygga ut företagshälsovården så att alla omfattas av den, att man ska ta fram en plan för detta och en enhetlig nationell politik avseende företagshälsovård.

Sverige, regeringar och riksdagar av olika politiska kulörer, har gravt underlåtit att uppfylla den konvention man ställt sig bakom.

Företagshälsovården tillhandahåller ett brett kompetensområde, såsom läkare specialiserade inom arbetsmedicin, ergonomer, arbetsmiljöingenjörer, psykologer, hälsovetare och företagssjuksköterskor.

Om man verkligen vill bidra till en säker och hälsosam arbetsmiljö så borde ILO:s 100-årsjubileum och den Internationella Arbetsmiljödagen sätta fokus på vad Sverige behöver göra för att – mer än 30 år för sent – åtminstone börja närma sig uppfyllandet av ILO-konvention 161

Peter Munck af Rosenschöld

Alla dessa besitter en stor kunskap om de förutsättningar och förhållanden som gäller på de arbetsplatser man arbetar gentemot.

Det är kombinationen av de olika professionernas kompetens och kunskap om den enskilda arbetsplatsen som gör att man kan nå framgång med det systematiska arbetsmiljöarbetet och förhindra arbetsolyckor, arbetsskador och arbetssjukdomar.

Givetvis kan man uppnå målet i ILO-konvention 161 på olika sätt, men från Sveriges Företagshälsors sida så har vi pekat på ett par möjliga åtgärder som skulle bidra i positiv riktning.

Den ena är att man inför ett krav på en årlig arbetsmiljörevision för alla arbetsgivare.

Utformningen av en sådan ordning kan ske på olika sätt, men det skulle med fördel kunna kombineras med reducerade sociala avgifter för arbetsgivare som på ett kvalitetssäkrat sätt arbetar för en sund och säker arbetsmiljö i syfte att stärka incitamenten ytterligare.

Det andra förslaget vi presenterat är att göra det möjligt för primärvården att remittera till företagshälsovården. Psykisk ohälsa och kroppsliga belastnings- och förslitningsskador kan ofta ha en koppling till arbetsplatsen och arbetsmiljön.

Det borde vara regel att koppla in patientens arbetsgivare för att denne ska kunna ta sitt arbetsmiljö- och rehabiliteringsansvar när en sådan situation är uppenbar.

På ett relativt enkelt sätt skulle detta kunna formaliseras genom att primärvården ges möjlighet att remittera patienten till företagshälsovården.

Då kan den expertresurs som har bäst kunskap om patientens arbetsplats och arbetsmiljö tidigt och tillsammans med arbetsgivaren vidta de åtgärder och insatser som är motiverade för att undvika en långvarig sjukskrivning eller för att bidra till en snabbare återgång i arbete.

För att patienten inte ska drabbas av att arbetsgivaren undviker att avtala med företagshälsovården om rehabtjänster så skulle detta kunna lösas genom att göra anlitandet av företagshälsovård i rehabiliterande syfte obligatoriskt för arbetsgivaren.

Då blir det lätt att göra rätt från början.

Om man verkligen vill bidra till en säker och hälsosam arbetsmiljö så borde ILO:s 100-årsjubileum och den Internationella Arbetsmiljödagen sätta fokus på vad Sverige behöver göra för att – mer än 30 år för sent – åtminstone börja närma sig uppfyllandet av ILO-konvention 161.

Det är med en heltäckande företagshälsovård vi kan få ett systematiskt arbetsmiljöarbete värt namnet och det är så vi kan förebygga dödsfall, olycksfall och sjukdomar förorsakade av arbetet.