Arbetet Global

Få fackliga utrikesnyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global med Erik Larsson och Linda Flood

Beskedet från EU i slutet av mars var visserligen väntat; operation Sophia har inte ägnat sig åt sjöräddning sedan sommaren 2018, sedan Italien anklagats för att ha kommenderat skeppen att cirkulera i vatten långt borta från migranternas vanliga rutter.

Men beslutet kritiseras ändå av flera organisationer, som menar att det kan bidra till ännu fler dödsfall på Medelhavet.

– Det är tydligt att EU fokuserar mindre och mindre på att rädda liv. Det här är ett oansvarigt och hänsynslöst beslut — ett steg i helt fel riktning, säger Anna Sjöblom från Läkare utan gränser.

Italien har länge hotat att blockera insatsen om inte fler länder tar sitt ansvar för de migranter och flyktingar som stiger i land vid landets hamnar. Men EU-kommissionens försök att hitta en gemensam fördelningspolitik inom unionen har blockerats av flera medlemsländer, framförallt Ungern och Polen.

Splittringen i EU var tydlig redan när operation Sophia sjösattes 2015. Insatsen blev därför en slags kompromiss. Målet var inte att bedriva räddningsoperationer, utan att övervaka och blockera de nätverk av människosmugglare som arbetade vid Libyens kust, samtidigt som den också finansierade Libyens kustbevakning med pengar och träning.

Det senare har kritiserats hårt av människorättsorganisationer, liksom praktiken att förstöra flyktingsmugglares träbåtar — ett tilltag som istället har ökat antalet sjöodugliga gummibåtar på haven, enligt Amnesty International.

Men operation Sophia har också räddat liv.

Enligt den internationella havsrätten ska alla fartyg undsätta de som befinner sig i sjönöd och föra dem till en säker hamn, oavsett fartygets riktning och syfte. Det har gjort att fartygen inom operation Sophia tros ha räddat nästan 50 000 människor från att drunkna på Medelhavet sedan 2015.

– Det är enormt. Oavsett vad man tycker om operation Sophia har den gjort en stor skillnad för många liv, säger Judith Sunderland från Human Rights Watch.

Nästan 117 000 migranter kom till Europa via Medelhavet under 2018 — den lägsta siffran på fem år. Samma år uppskattar UNHCR att 2 277 människor miste livet. Hittills i år har över 350 människor dött.

Ett enda skepp som patrullerar den centrala Medelhavsrutten, som migranternas väg över havet mellan Libyen och Italien kallas, kvarstår. Fartyget heter Sea-Eye, och drivs av en tysk ickestatlig organisation. Ett efter ett har de andra fartygen som bedrivit räddningsinsatser stoppats av Spanien och Italien.

I vattnen utanför Libyen finns nu bara de båtar som tillhör landets kritiserade kustbevakning, som fortsatt finansieras och tränas av EU inom vad som kvarstår av operation Sophia.

De migranter som omhändertas av Libyens kustbevakning skickas tillbaka till Libyen. Enligt nationell lag fängslas de där i förvar som FN:s särskilda sändebud i Libyen kallat ”omänskliga”.

– EU:s beslut betyder att ännu fler människor som försöker ta sig över havet kommer att tvingas tillbaka till mardrömslika förhållanden, vilket kan stå i strid med internationell rätt, säger Sarah Chowyneth från organisationen Women’s Refugee Commission.

Rättad: I en tidigare version av texten uppgavs en felaktig siffra över antalet migranter som tog sig över Medelhavet under 2018.

Fanny Hedenmo/TT

Operation Sophia

Den 18 maj 2015 enades EU:s utrikes-, och försvarsministrar om en militär insats för att hindra människosmugglarnas verksamhet i Libyen. EUNAVFOR MED etablerades den 22 juni 2015, och döptes senare om till Operation Sophia. Namnet kom från en flicka som föddes på ett fartyg, dagen efter att hennes mamma räddats från en sjöoduglig båt utanför Libyens kust i september samma år.

Insatsen innefattade till en början luftburna och havsburna fordon, och hade som uppdrag att övervaka Libyens kust och förstöra smuggelnätverkens tillgångar — framförallt båtar. 2016 inleddes arbetet med att träna den libyska kustbevakningen.