Olika åsikter finns kring hur stora lönestöd en arbetsgivare ska få från Arbetsförmedlingen för att anställa en långtidsarbetslös.

Den ena politiska sidan förespråkar generösa anställningsstöd. Andra sidan sänker och drar in dessa, vilket sker nu.

Men behövs inte dessa stöd för att en arbetsgivare ska våga anta utmaningen att anställa en person som varit arbetslös låt oss säga tio år eller mer?

Det medför alltid en stor osäkerhet att anställa en person som varit utanför arbetsmarknaden under så lång tid, utan färska referenser.

Många är de arbetssökande som drabbats av hälsomässiga problem, olyckliga omständigheter hen mer eller mindre kan påverka själv, och till följd av det även ekonomiska svårigheter med allt vad det innebär.

I dessa fall är det mycket relevant med generösa anställningsstöd för att den arbetslöse ska få en möjlighet att komma tillbaka till arbetslivet.

Kanske ska jag inte glorifiera känslan av att ha ett arbete allt för mycket, men det ger trots allt ett betydande mervärde eftersom man då kan göra fler livsval än när man befinner sig i den ”snitslade banan” mellan myndigheter och kommun som arbetslös

Eva Sjögren

Stödet behövs också för att en arbetsgivare ska våga chansa att anställa en person som kommer att behöva handledning och stöd utöver det vanliga.

Om vi nu drar in de mest generösa anställningsstöden, vilket alltså i princip redan är gjort i och med höstbudgeten kommer det att få många följdverkningar:

  • Många barn kommer att få en arbetslös mamma/pappa igen som blir sysslolös om dagarna och återgår till ett tidigare dåligt mående vilket per automatik drabbar barnen.
  • Dessa barn kommer återigen att leva i en familj med dåliga ekonomiska förutsättningar vilket betyder sämre ekonomi för kläder, fritidssysselsättningar, semestrar och så vidare.
  • Den arbetssökande kastas återigen in i den eviga snurren av sysselsättning mellan Arbetsförmedling och kommunens Jobbtorg, och behöver troligtvis ansöka om försörjningsstöd igen.
  • Ett ökat tryck på vården dit många kommer att söka sig på grund av sitt mående.

Att komma ut i jobb ger många ringar på vattnet för en människa.

Självkänsla. Självförtroende. Pengar. Sjukpenning. Semester. Pension. En vardag med struktur. Fikapauser.

Gemensamma luncher med arbetskamrater från vitt skilda håll man kanske inte skulle ha träffat annars. En tillhörighet.

Kanske ska jag inte glorifiera känslan av att ha ett arbete allt för mycket, men det ger trots allt ett betydande mervärde eftersom man då kan göra fler livsval än när man befinner sig i den ”snitslade banan” mellan myndigheter och kommun som arbetslös.

Många är de människor som varit utan ett jobb under mycket lång tid eller inte kunnat ta sig in på den svenska arbetsmarknaden igen.

Kanske är det inte så dumt att ha de extremt generösa lönestöden för dessa medborgare?

Så arbetsgivare vågar chansa. Dessa skattefinansierade arbeten är en väg framåt för många.

Jag har sett det själv.