Genom att öppna konton till förmodat kriminella, dras med i penningtvätthärvor och genomföra osedvanligt klumpiga försök till mörkläggning, har Swedbanks ledning snabbt raserat allt förtroende.

Bristen på öppenhet är frapperande, både gentemot kunder, media, amerikanska myndigheter och den svenska Ekobrottsmyndigheten.

Och klart är att banken på detta sätt effektivt har torpederat sina egna odds att klara sig helskinnad ur härvan.

Reprimanden kan i värsta fall bli att Swedbank förlorar rätten att handla i dollar – de amerikanska myndigheterna kan utfärda sådana förbud mot dem som sysslar med eller underlättar grov kriminalitet. Och att ge felaktiga uppgifter till amerikanska myndigheter förbättrar knappast oddsen.

Den svenska utredningen om Swedbank handlar om eventuell delaktighet i penningtvätt och grovt svindleri.

I den härvan gynnar det knappast Swedbank att nu höra Ekobrottsmyndigheten beskriva hur ovillig banken har varit att bistå dem och att de uttryckt stor irritation över att inte få de papper de som myndighet har rätt att se.

Återigen ser vi en elit som tror sig stå över rättsskipning. Vi kan lägga Swedbanks ledning till raden av högbetalda personer som tror sig stå över alla vanliga krav på att handla enligt regler.

Swedbanks vd Birgitte Bonnesen har nu ganska förutsägbart fått sparken men styrelsen sitter kvar.

Vad är då felet när bank efter bank befinns vara täckorganisationer för penningtvätt och svindleri?

Förutsättningarna gavs på 1980-talet. Det var då avregleringens våg svepte över finansmarknaden världen över.

Begränsningarna för penningtransaktioner över nationsgränserna slopades och de tidigare begränsningarna för utlåning luckrades upp.

Sedan dess har finansmarknaden varit den främsta inkomstkällan för världens kapitalägare och den gigantiska överföring av tillgångar från arbetande befolkningar till finansinstituten har kunnat mångdubblas.

I flera etapper har politiker, främst inom EU, försökt att återreglera finansmarknaden över gränserna.

Bland annat har det införts regler om att bankerna måste ha åtminstone en liten del av de pengar de lånar ut i verkligheten.

I övrigt får dock bankerna låna ut pengar som inte finns men håva in räntan i form av riktiga pengar från låntagarna. Då kan man öka kapitalöverföringen från dem som arbetar till finansinstituten ännu mer.

Klart är att politiker misslyckats med att stoppa tillbaka finansmarknaden inom något fungerande regelverk.

Som olyckorna i Pandoras ask, ungefär.

Nordea är den tidigare statliga banken Nordbanken som såldes ut och vände sig mot folket för att maximera sina vinster.

Samma väg mot ständig kapitalöverföring som skadar den reella ekonomin har blivit andra bankers och hela finansmarknadens främsta uppgift.

Men vi måste få tillbaka en finansmarknad som klarar sin uppgift. Reglera finansmarknaden hårdare och stoppa ytterligare privatiseringar.

Är det då vad vi hör från politikerna?

Kanske delvis. Och att delningen går vid den gamla vanliga blockgränsen syns mycket väl i debatten om det statliga bolåneinstitutet SBAB, som ironiskt nog från borgerligt håll piskades upp som försäljningsobjekt just förre Swedbankhaveriet.

De borgerliga partierna vill alltså sälja ut statliga SBAB. Det ännu mer ironiska är att det förra sommaren spekulerades det vilt bland försäljningsivrarna om att Danske Bank nog skulle vara en utmärkt köpare av SBAB.

Det var innan Danske Bank havererade i en penningtvättshärva av fullkomligt gigantiska mått.

Men en utförsäljning av SBAB vill man se i alla fall. Och kampanjen lär fortsätta så snart Swedbankkraschen har slutat tjuta.

Men det borde räcka med varningar nu.

Om SBAB privatiseras kommer institutet i likhet med Nordea snart att sätta girigheten och den ekonomiska eliten före folket.

Men Danske Bank, Nordea och Swedbank är redan det tre finansinstitut för många.

Släpp inte ut ännu en olycka ur Pandoras ask genom att privatisera SBAB.

Myten om Pandoras Ask, enligt Wikipedia:
”Pandora hade med sig en ask som hon fått av Zeus och som hon aldrig fick öppna. Epimetheus och Pandora levde lyckliga tillsammans en tid, men till slut gav Pandora efter för sin nyfikenhet och öppnade asken. Det visade sig att den innehöll en mängd olyckor och sjukdomar som flög ut över världen. När Pandora förskräckt stängde asken hade nästan hela dess innehåll redan flugit ut. Det enda som fanns kvar på botten av asken var hoppet”