I Bulgariens huvudstad Sofia demonstrerade högerextremister den 19 februari 2019. Människors ilska förvandlas inte längre till en konstruktiv politisk kraft, hävdar sociologen François Dubet.

Arbetet Global

Få fackliga utrikesnyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global med Erik Larsson och Linda Flood

Debattklimatet har hårdnat.

Människor hatar, avskyr och anklagar, utan att ilskan och bitterheten förvandlas till en konstruktiv, politisk kraft.

Det här genomsyrar hela samhället och påverkar tonen i den politiska debatten överlag. Men en utbredd känsla av att vara missgynnad som individ, och att ”ingen bryr sig”, gynnar framförallt de högerpopulistiska partierna. Det säger den franska sociologen François Dubet.

Han förklarar att vi lever i ”De negativa känslornas tidevarv”, och har nyligen gett ut en uppmärksammad bok med just den titeln på franska*.

– Situationen här i Frankrike existerar förstås i en rad andra länder också,som i Brexits Storbritannien och Trumps USA. Även i de skandinaviska länderna växer de högerextremistiska partierna, säger han.

François Dubet anser att nyliberalismen inte räcker som förklaring till att de högerpopulistiska partierna vinner mark. Det handlar också mycket om hur vi upplever vår egen situation i förhållande till andra invånare.

När vi levde i ett utpräglat industriellt samhälle representerade de politiska partierna i högre grad olika samhällsklasser.

– Förr kunde känslan av att tillhöra ett kollektiv skydda oss mot intrycket av att vara nedvärderade som individer. Som arbetare kunde man delta i klasskampen och känna stolthet över att tillhöra en grupp. Även om glappet mellan de rika och de fattiga har ökat, förklarar vi sällan sociala orättvisor som en klassfråga. De ses inte längre som en del av ett system, säger han.

Människor hatar, avskyr och anklagar, utan att ilskan och bitterheten förvandlas till en konstruktiv, politisk kraft, säger sociologen François Dubet.

Internet göder också de negativa känslorna, anser han. Där finns inget filter, och inga fack eller organisationer som kyler ner utbrotten. Ilskan förblir ilska, och förvandlas inte till kollektiva krav, eller till politiska program.

François Dubet berättar att han hade skrivit färdigt boken innan de Gula västarna började demonstrera i Frankrike i november. Men rörelsen är ett tecken på att vi ofta upplever oss som missgynnade som individer. Gula västarna protesterar ju av olika anledningar.

– Sjukhuset ligger för långt bort, en före detta make betalar inte underhåll, man får bara köra i 80 kilometer på landsvägen, regeringen gör inte tillräckligt för klimatet. De Gula västarna har intrycket av att agera kollektivt. Men det är en rörelse utan kontroll. Så fort någon försöker utmärka sig och sticker upp huvudet, protesterar de andra. Man får inte uttrycka sig som Vi. Utan bara som Jag, säger han.

En del krav från de Gula västarna kan ses som ”typiska vänsterkrav”, till exempel ökad social rättvisa.
Men enligt opinionsundersökningarna får de franska vänsterpartierna bara en femtedel av rösterna i EU-valet.

François Dubet säger att styrkan hos de högerpopulistiska partierna är att de lyckas samla ilska av olika slag bakom en nostalgisk fasad.

– En sorglig sida med de negativa känslorna är att folk ofta både är arga på de mycket rika och på de mycket fattiga.  Man anser att staten ägnar sig mycket åt personer som inte förtjänar det.

Han anser att den politiska situationen är farlig, även om han inte tror att vi kommer att få fascistiska regimer.

– Det är viktigt att förstå de negativa känslorna, utan att låta sig invaderas av dem.
Att konstruera en vänster som lyckas kanalisera denna ilska, denna känsla av orättvisor, är ett svårt och långsiktigt arbete.

FAKTA

François Dubet är sociolog, emeritus professor vid universitetet i Bordeaux, och forskningsledare vid högskolan för sociala studier, EHESS i Paris.

Hans bok Le Temps des passions tristes. Inégalités et populisme är utgiven i Frankrike av bokförlaget Seuil.