REPLIK. Hedda Themner ger i sin krönika i Arbetet 2019-03-21 uttryck för en frustration över arbetssituationen i välfärdens yrken.

Som Tillitsdelegationens ordförande delar jag hennes slutsats att vi kommit till vägs ände med detaljstyrning och överdriven kontroll.

Det finns ett stort behov av nya styr- och ledningsformer. Men jag delar inte den mörka bild som hon tecknar om att inget hänt.

Den forskning och analys som Tillitsdelegationen bedrev under de två första åren och som resulterade i ett huvudbetänkande och en forskningsantologi sommaren 2018 är de facto ett kvitto på något annat.

Nämligen att på fler håll än Landskrona som Themner nämner har förändringen redan börjat.

I våra hundratals möten, studiebesök och seminarier har jag träffat på medarbetare, politiker och chefer som tydligt delar ambitionen att skapa större handlingsutrymme i frontlinjen.

De goda exemplen har fått spridning och fler ansluter sig till.

Att såväl SKL som fackliga organisationer tagit till sig kunskaperna från delegationens skrifter för att utveckla stöd till kommuner och landsting är ytterligare ett lovande tecken.

Men att förändra komplexa styrsystem och ingrodd kontrollkultur tar tid. Vi måste ge oss till tåls innan den fulla effekten syns.

Tillitsdelegationens uppdrag från regeringen har inte varit att ifrågasätta vare sig privata aktörer inom välfärden eller mål- och resultatstyrning.

Det kan man som utomstående förstås ha synpunkter på.

Men personligen är jag övertygad om att ett starkare medledarskap går att åstadkomma inom ramen för det rådande regelverket.

Mycket av krånglet och detaljstyrningen har skapats av verksamheterna själva och är därmed upp till dem att också ändra på.

Här tror jag också att delegationens starkt utåtriktade arbete med de många goda exempel har fått fler och fler att vakna!

Här svarar Arbetets politiska redaktör Martin Klepke