Myra Åhbeck Öhrman: Det är hatet som är problemet – inte trollandet

Terrorism försätter alla som har en publik i en knepig situation.

En balansgång mellan nyttan i att diskutera vad som hänt för att lära av det, och skadan vi kan bidra med genom att på fel sätt väcka uppmärksamhet för det budskap terroristen vill sprida.

När femtio personer vars enda brott var att tillhöra en annan tro mördas, finns inga ursäkter.

Det finns inga förklaringsmodeller som räcker till för att till fullo förstå vad som kan driva någon till den typ av omänskliga agerande det är att ta oskyldiga liv.

Jag vet inte om jag gör rätt när jag väljer att diskutera skyttens motiv.

Men jag tror att det bästa vi alla kan göra är att förstå hur maskineriet bakom dem fungerar, och varför det gör lika mycket skada att demonisera gamer- eller chan-kultur som det gör att anklaga alla muslimer för Daesh handlingar.

Ändå är det precis den kopplingen skytten vill att vi ska göra.

I den högerextrema verklighetsbeskrivningen är de inte utsatta grupper utan representanter för en konspiration. Att attackera dem är att sparka uppåt

I sitt manifest hånar han föreställningen om att spelkulturen skulle ha bidragit till hans radikalisering, med referenser som visar att han är bekant med miljön.

En blinkning till de tysta åskådare som ännu inte radikaliserats och som – med all rätta – himlar med ögonen åt föreställningen att datorspel skulle leda till våld.

Han inleder sin video med en uppmaning till tittarna att följa Pewdiepie, som av stora medier tidigare kritiserats för att sprida antisemitiska skämt från gamerkulturen.

På så sätt tvingar han youtubern, en av världens största, att ta avstånd.

Han får också vissa omdömeslösa personer att göra kopplingar mellan Pewdiepie och nynazistisk ideologi.

Båda dessa saker normaliserar och sprider budskapet till precis den målgrupp som är lättast att radikalisera: Missnöjda unga män.

Chan-forumen, ökända för sin anonymitet och skyhöga takhöjd för politisk inkorrekthet, har alltid befolkats av mestadels den målgruppen.

Unga män med en i grunden rätt hälsosam aversion mot vad som upplevs vara etablissemanget och ett samhälle de upplever som orättvist.

4chans drift med politiskt inkorrekt humor har sitt syfte – att kritisera en värld som blint förhåller sig till normer och föreställningar om rätt och fel.

Men ingen vill hylla internettrollen. De är för destruktiva, för smutsiga.

Det gör dem inte till terrorister.

Vi har ett nätforum av arga unga män med massor av fritid och ett oändligt förakt för etablissemanget som omfamnar skämt om att spöa kvinnor, rasistiska glåpord och reaktionära orangea gubbar.

Allt under minst tre lager av metahumor. Det bildar sitt eget språk ämnat att chocka och underhålla.

Inte minst är det till för att skratta på omvärldens bekostnad.

När en populistisk riksdagsledamot använder sig av symboler som mutats in av den amerikanska althögern – då gör han det för att se om man kan få media att associera oskyldiga symboler med nazism. Om de reagerar med bestörtning, är målet uppnått. Trollningen gjord.

De invigda skrattar. Och de faktiska fascisterna skrattar med dem.

För alla är det nämligen inte ett skämt.

Under den tunna fernissan av nördkultur skytten i Nya Zeeland strukit över sitt manifest som en flirt med den miljö där han radikaliserats gömmer sig något betydligt mer allvarligt.

Referenser till vit makt-terroristen David Lane, Anders Behring Breivik och 30-talsfascisten Oswald Mosley visar på den ideologiska grund som ligger bakom dådet.

Unga män med en i grunden rätt hälsosam aversion mot vad som upplevs vara etablissemanget och ett samhälle de upplever som orättvist

En mätning av Rolling Stone kunde konstatera att användandet av fraser som “white genocide” – ett av extremhögerns buzzwords – och diverse rasistiska glåpord mångdubblades på 4chan i samband med att Trumps presidentkampanj startade. Det är knappast en slump.

Laddade begrepp som “vitt folkmord” är ett verktyg för att kanalisera ilskan mot samhället bort från de människor och institutioner som har faktisk makt till de som upplevs ha det.

Invandrare. Feminister. Vänsterdebattörer och kritiker mot kapitalism och nationalism.

I den högerextrema verklighetsbeskrivningen är de inte utsatta grupper utan representanter för en konspiration. Att attackera dem är att sparka uppåt.

Att extremhögern mer än någon annan rörelse förstått hur man gör vapen av internet är ingen ursäkt för resten av oss att spela dem i händerna genom att ta till enkla förklaringsmodeller.

Då riskerar vi bara att bidra till den polarisering som göder terrorism genom att knuffa människor längre ut mot samhällets ytterkanter där inget finns att förlora.

Den riktiga faran här är varken grodor, handsignaler eller ens att några tonårskillar spelar tuffa online.

De har bara gjort de riktiga hoten svårare att identifiera, och det är precis det som är syftet.