Under förra mandatperioden införde den rödgröna regeringen ett nationellt utvecklingsbidrag till kulturskolorna.

Det har varit ett kulturbidrag speciellt avpassat för särskilda insatser till utsatta barn.

Men från och med i höst försvinner dessa pengar. I Moderaternas och KD:s gemensamma budget, den budget som röstades igenom med Sverigedemokraternas aktiva stöd och med Centerpartiets och Liberalernas passiva stöd har anslaget tagits bort, med vaga skäl om att det inte fått önskad effekt.

Det är dock både okunnigt och fel. Pengarna som erbjöds gjorde det möjligt för kulturskolor att söka medel för att vidga sitt utbud, för att göra särskilda insatser för barn och unga med funktionsnedsättningar och för att nå nya barngrupper i socioekonomiskt svaga områden.

Bidraget har alltså fyllt en viktig funktion för de mest utsatta barnen.

Även när det gäller kultursatsningar är alltså M-KD-budgeten ett slag mot demokratin.

Det är en budget som tydligt befäster klasskillnaderna. Men det statliga anslaget till kulturskolorna får inte tas bort. Inte minst eftersom segregationen i samhället förvärras om inte alla barn får ta del av kultur.

Ett konkret exempel på hur M-KD-budgeten förstör verksamheter finns i Linköping där kulturskolan hittills kunnat ta del av bidraget.

De har bland annat anordnat dans- och slöjdverksamhet där sammankomsterna flyttats ut från kulturskolans lokaler och ut till barnen.

Det har slöjdats och dansats ute på skolor i Skäggetorp, Ryd och Berga, just i de stadsdelar där arbetslösheten i Linköping är som högst. I samma områden har människor lägst disponibla inkomster i staden.

Platserna har störst boendesegration, lägst utbildningsnivå, flest personer med utländsk bakgrund och lägst valdeltagande.

Här bor invånarna i de lägsta socioekonomiska klasserna. Här bor de personer som konsumerar minst kultur.

Här bor också barnen som i höst inte kommer att få dansa och slöjda på sina skolor. Skäggetorp, som är ett av Sveriges 23 särskilt utsatta områden enligt polisen, kommer inte längre att få besök av kulturskolan.

Även enligt kulturskolerådets ordförande Inger Carlonberg har pengarna gjort skillnad. Hon skriver i Aftonbladet att bara i Malmö, Göteborg och Stockholm har över fyra tusen platser skapats för elever i utsatta områden.

Platserna kom av det statliga anslaget, och platserna kommer att försvinna när det nu tas bort.

Detta är en fråga om klass, för hur mycket kultur du tar del av beror på din klasstillhörighet. Det konstateras i Brobyggare eller vattendelare – en rapport om kulturen och ojämlikheten, en del av LO:s jämlikhetsutredning.

Och det är inte bara konsumerandet av ”finkultur” som skiljer sig åt.

Hur mycket du går på bio påverkas av din sociala härkomst. Hur mycket du fotograferar eller filmar beror på om du är företagare eller arbetare.

Hur mycket du dansar hänger ihop med hur hög inkomst du har. Hur mycket du lyssnat på ljudbok är kopplat till hur lång din utbildning är.

För att behålla och utveckla Sveriges demokrati måste kulturen nå alla människor, oavsett klass.

I arbetet med att bryta ojämlikheten i kulturlivet spelar Kulturskolan en viktig roll. Den sociala snedrekryteringen till Kulturskolorna måste hävas.

Därför är det angeläget att det statliga anslaget snabbt återinförs. När Kulturskolan äntligen fått medel för det specifika ändamålet att nå nya barn vore det en skam om det togs bort.

Skatterna sänks för höginkomsttagare, och socioekonomiskt utsatta barn blir inte längre introducerade till kulturen på grund av M-KD-budgeten.

Barnen i Skäggetorp, Ryd och Berga håller nog inte med Moderaterna om att pengarna inte har gjort skillnad.