Miljonstöd till konst för mask och svamp. Så lyder rubriken till Expressens artikel om det konstprojekt som fått anslag från Konstnärsnämndens Kulturbryggan. Totalt handlar det om 1 030 000 kronor.

Ett konstprojekt i Nordmaling där den tilltänkta målgruppen inte är människor. Istället ska fåglarna, maskarna och växterna vara publiken. Finansierat via skattemedel.

Expressen försöker dra på det hela genom att jaga inte mindre än både den nuvarande och förra kulturministern för att ställa dem mot väggen. Varför de gör detta är oklart. Det hela är väldigt korkat.

Richard Herrey som förra året kandiderade till riksdagen för Moderaterna utbrister på Twitter att  ”Avgå om du inte vill ansvara för att skattepengar används ansvarsfullt.” Jo, när vi uppenbarligen inte kan få kandidater till riksdagen som vet hur svensk politik fungerar.

Då är verkligen ministerstyre vad Sverige behöver.

För det borde ju vara allmän kännedom att kulturstöd inte fördelas av kulturministern. Det görs av urvalsgrupper och handläggs av opolitiska tjänstemän. Som sig bör. Det är närmast obegripligt att Herrey kandiderat till riksdagen utan att känna till detta.

Ännu en moderat konstvetare, tidigare riksdagsledamoten Christian Holm Barenfeld, konstaterar att det hela är totalt vansinne. ”Ett brutalt slöseri av skattebetalarnas pengar.”

Han säger vidare att: ”Om politiken nu inte ska ha åsikter om den exakta fördelningen av tilldelade medel bör nog politiken åtminstone fundera på om statliga Konstnärsnämnden efter detta ska erhålla statliga medel alls.”

Nej. Det stämmer att politiken ska inte ha åsikter om den exakta fördelningen av kulturmedel. För då kommer konsten tvingas vara det som exempelvis Christian Holm tycker är bra konst.

Politiker ska inte heller hota med att strypa anslag till konst de inte uppskattar.

Särskilt då politiker som sällan är mer intresserade av konsten i sig än av att göra utspel på Twitter. Det är just därför urvalsgrupper och tjänstemän har det uppdraget och inte politiker som Christian eller Richard.

Konsten måste nämligen vara fri.

Lite märklig är frånvaron av alla dessa män som normalt brukar yla om hur kulturen och konsten inte får vara politisk. De som ropar om vikten av yttrandefrihet. Att de inte reagerar på de här moderaternas populistiska försök att politisera och styra konsten.

Nu är ju upenbarligen inte heller Expressens reporter Niklas Svensson någon större kännare av hur kulturarbete fungerar utan mest ute efter att skandalisera frågan.

Konstprojektet är egentligen inte speciellt kontroversiellt annat än i hur det beskrivs.

En workshop som innefattar två producenter och flera kulturskapare. Som handlar om att tänja gränserna för vad konsten är och för vem.

Hade det skett bakom stängda dörrar på ett Östermalmsgalleri istället för bland fåglar och svampar i skogen hade vi knappt lyft på ögonbrynen.

En miljon i projektbudget är i sammanhanget rätt lite pengar. Det är, sett till projektets storlek och förmodade kostnader, förmodligen inte ens någons halva årslön. Och allt måste redovisas till kulturbryggan i efterhand.

Kulturbyråkrati är precis så tråkigt. Politisk populism betydligt röjigare.

Jag kan komma på betydligt mer befängda projekt som fått anslag bara på att se väldigt mycket bättre ut på pappret. Som tur är bedöms, än så länge, ansökningarna av experter på området. Inte av populistiska politiker.

Och så bör det också förbli.