– Fördelen med Lärarförbundet har varit att man organiserat alla som arbetar som lärare. Så kom det här kongressbeslutet som ändrar på det. Man lämnar de här lärarna i sticket. Jag blev så förbaskad att jag beslutade mig för att lämna förbundet, säger Christer Szcze­panski.

Han ger inte mycket för resonemanget att det skulle höja statusen på yrket eller sätta press på att få fram fler utbildade lärare.

– Självklart tycker jag att alla lärare ska vara behöriga, men så ser inte verkligheten ut. Det finns skolor som nästan bara har obehöriga lärare. Då måste det finnas någon som företräder deras intressen också.

Förutom ordförande valde även vice ordförande och ytterligare en person i styrelsen att avgå. Men enligt Christer Szcze­panski var det inget gemensamt beslut.

– Det var inget vi hade diskuterat innan. Jag har inte försökt påverka någon, vare sig i styrelsen eller bland medlemmarna.

Har du gått med i något annat förbund?
– Nej, just nu är jag oorganiserad. Men vi får se hur det blir i framtiden.

För att komma åt lärarbristen är inte exkludering rätt väg anser han.

– Jag känner inte längre igen det förbund jag gick med i 1982. Hela tiden har man pratat om att växa, att bli det enda förbundet för lärare. Och att man ska vara ett förbund för alla som jobbar som lärare.

I hans egen kommun, Säffle, har man de tre senaste åren satsat på att höja lärarlönerna. Något som gett effekt.

– Nu är det nästan bara behöriga som söker utannonserade tjänster. Förut hade vi ganska låga löner och då var det mycket svårare att rekrytera. På min skola är nästan alla behöriga, förutom kanske vikarier som hoppar in vid föräldraledighet och liknande.