Victoria Nestor gick från djuraffär till lekland

Vi följer tigertassarna in i det 1 500 kvadratmeter stora leklandet som är Victoria Nestors arbetsmiljö.

Vi passerar discorummet där popmusik skvalar ur högtalare, en klättervägg och rutschkanor.

– Här har vi Garaget, eller pappornas rum som vi kallar det, säger hon och pekar mot ett spelrum.

En vanlig tisdag är vi ensamma. Då och då hörs den talande väggen där barn kan spela olika spel utifrån vilket grepp man använder på väggen.

Blir det mycket konflikter när alla vill spela?
– Nej, mer samarbete eftersom man behöver vara flera. Men väggen är lite läskig ibland när man ska stänga, eftersom den ständigt låter.

Det är inte lika megamycket av precis allt, som på många andra lekland, utan mer finlir och detaljer att utorska och fastna i.

Som väggmålningar. Småhus. Dinglande gosedjur från taket.

– Vissa vill ha mer, det är olika. Men jag tycker man ska lämna över lite till barns fria lek. Det görs så sällan i dag.

Friast lek blir det vid den populäraste delen av landet. En bilbana där barnen får köra riktiga elbilar, på riktiga vägar i ett semiriktigt samhälle.

Här finns sjukhus, hem, skola, polis, brandstation, bank, fängelse. Och en verkstad där man kan byta däck.

Tidigare jobbade Victoria Nestor i djuraffär.

– Det är lite same same. Ett serviceyrke där man ska möta kunder, och djur eller barn, lite samma.

Att ljudnivån skulle bli olidlig dagar då det är mer välbesökt märker inte Victoria Nestor av. Hennes främsta ansvar är caféet.

– Där kan det bli fullt ös vid lunchtid, men alla är ganska tysta när de äter. Och skriker någon bekommer det mig inte så mycket. Det är inte jag som ska mata barnen och jag ska inte ta hand om barn, utan bara få allt att funka.

Men föräldrar då. Också en speciell samhällsgrupp att ge service åt.

Och visst tror många föräldrar att det är personalen som till exempel beslutat att barnvagnar inte får tas med in, och inte räddningstjänsten.

– Jag ler och ser förstående ut och lyssnar ut dem. Jag försöker till varje pris undvika att föräldrar ska känna sig misslyckade på något sätt.

Och så det här med barnbakterier, många föräldrars stora leklandsrädsla.

– Vi har ju ett kräk-kit. Ett pulver vi kan hälla ut och sedan är det bara att lyfta upp spyan som en klump. Sedan sprayar vi efter för att få bort lukt, vi håller hela tiden efter och har städare som kommer och städar.

En arbetsdag med Victoria Nestor

9.30 Kommer till jobbet

10.00 Öppnar

11.00–11.30 Lunchrusning

13.00-13.30 Rast

14.00 Toalettrundor

15.00 Dags att gå hem