”Vårdmarknaderna minskar tilliten till välfärden”

Grunden för vår välfärd är tillit. Vi som invånare är med och bidrar och det gemensamma finns där från födsel till ålderdom.

En god och generell välfärd är beroende av att vi individer litar på att vi kommer få samhällets hjälp när vi behöver den, i allt från utbildning till vård vid sjukdom.

För vi besitter en kollektiv insikt om att vi är beroende av varandra och på det sättet har vi tillsammans byggt upp system där beroendeskapet möjliggör för den individuella friheten.

Där dina anhörigas bakgrund och ekonomiska ställning inte avgör huruvida du får den vård du är i behov av eller inte.

Det gemensamma ger oss individer egenmakt över våra egna liv. Detta är inte ett kontrakt, det är en genial kollektiv konstruktion som kan utvecklas och byggas ut i takt med samhällets behov.

Men när individen inte erhåller den vård man är i behov av tillräckligt snabbt börjar den tilliten att försvagas.

Många faktorer kan skaka denna tillit och det som kanske skapar störst oro i vårt system är när våra gemensamma resurser inte säkrar god och trygg vård för alla.

När vårdmarknader blir mer avgörande än invånarnas vårdbehov i hur välfärdens resurser fördelas minskar tilliten som vår välfärd vilar på

I dag har vårt sjukvårdssystem inslag av vårdval vars effekt är privata vårdbolags rätt att etablera sig hur de ser det bäst, finansierat med skattemedel.

Den region som har flest vårdval är Region Stockholm. Här är det tydligast hur individens frihet begränsas allteftersom de privata vårdbolagens etableringsfrihet ökar.

En angelägen fråga handlar om gynekologiska mottagningar i regionen. En konsekvens av denna vårdmarknad är att en klar majoritet av mottagningarna i regionen finns i Stockholms innerstad.

Nu kommer den enda gynekologiska mottagningen i Haninge kommun läggas ned. En mottagning med högt patienttryck som täckt behovet för många kvinnor i Stockholmsregionens södra länshalva.

Detta resulterar i att kvinnor som bor i exempelvis Nynäshamns kommun inte har något annat val än att åka ännu längre sträckor för att få den vård de behöver.

Enligt vårdmarknadssystemet är dessa kvinnor inte tillräckligt lönsamma patienter för att mottagningar ska öppna i kommunerna där de bor.

Kvinnornas trygghet och frihet förminskas av hur det gemensamma väljer att fördela resurserna.

De offentligt finansierade privata vårdbolagen har större frihet än länets kvinnor som är med och finansierar.

När vårdmarknader blir mer avgörande än invånarnas vårdbehov i hur välfärdens resurser fördelas minskar tilliten som vår välfärd vilar på.

En tillit som är avgörande för att alla ska vilja bidra till den med skattesedeln, eller med sin yrkesroll.

För alla sjukvårdspolitiker bör det därför vara av yttersta vikt att styra om sjukvården bortom vårdmarknadens behov till invånarnas frihet och vårdbehov.